Överlast förstör vägarna i förtid
Vart tredje tungt fordon kör med överlast. Det gör fordonen till en trafikfara eftersom bromsarna inte är dimensionerade för övervikterna.
Vägverket mäter varje år hur tungt lastade de tunga fordonen är. Det sker på ett 30-tal platser runt om i landet. Statistiken är ingen rolig läsning.
Totalt är ungefär ett av tre tunga fordon överlastat. På vissa sträckor är andelen ännu högre än så.
Överlastade tunga fordon är ett stort problem i trafiken på flera sätt. Det finns visserligen ingen statistik på hur ofta dessa fordon är inblandade i olyckor, men de utgör ändå en tydlig trafikfara.
- Lastbilarna är inte dimensionerade för övervikt. Lastbilstillverkarna försöker att göra konstruktioner som väger så lite som möjligt för att åkaren ska kunna maximera lasten. Därför dimensionerar man bromssystemen för de tillåtna vikterna. Med överlast får alltså en lastbil längre stoppsträcka.
För transportbranschen är överlaster också ett problem eftersom de snedvrider konkurrensen. Den som lastar in mer än de andra kan köra lite billigare och tjäna lite mer pengar.
Men det största problemet är ändå kanske skadorna som de alltför tungt lastade fordonen åstadkommer på vägbanan. Trycket på hjulen blir nämligen så stort att det krossar vägen.
- Vi bygger och har byggt vägbanor som är dimensionerade efter det högsta tillåtna axeltrycket. Vi kan inte bygga vägar som är överdimensionerade, det blir för dyrt, säger Kenneth Wåhlberg.
Den maximala vikt som är tillåten i dag är 12 ton på en hjulaxel, 18 ton på en boogie (två axlar mycket nära varandra) och 60 ton för hela ekipaget.
- Slitaget på vägen ökar exponentiellt för varje tons övervikt. Redan vid två tons övervikt på en axel fördubblas nedbrytningseffekten på vägbanan.
Det är alltså inte så att lite övervikt sliter lite mer på vägen. Lite övervikt sliter mycket mer.
Reglerna för lastens storlek innebär också att de tunga fordonen måste vara rätt lastade. Ett ekipage som har 20 tons last är helt lagligt om lasten är jämnt fördelad, men omfördelas lasten så att exempelvis 13 ton ligger på en axel och bara 7 ton på en annan ökar nedbrytningseffekten med 50 procent.
- Vad som händer är att trycket på hjulen blir så stort att underlaget inte håller. Vägytan går kanske inte sönder, men materialen under vägytan gör det.
Materialet alldeles under vägytan krossas av trycket. Under vägytan ligger grövre material som ska se till vägbanan dräneras. När de tunga fordonen krossar detta material förs ett mer finkornigt material in som binder vatten. Vattnet fryser under vintern och gör att vägen köldskadas.
De överlastade fordonen åstadkommer störst skada på mindre vägar. De trycker ut vägbanan och skapar kraftiga spår.
- Åker man på en mindre väg med kraftiga spår kan man i stort sett vara säker att dessa åstadkommits av överlastade tunga fordon. Dessa vägbanor är i sig en trafikfara eftersom det är stor risk för bland annat vattenplaning, säger Kenneth Wåhlberg.
- Att underhålla och laga vägar som förstörs på det här sättet kostar oss mycket pengar. Det blir ett extra stort problem nu när våra anslag till underhåll minskat.
Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö har nu gett alla verkets regioner i uppdrag att se över sina handlingsplaner och att intensifiera dialogen med transportbranschen.
- På lång sikt tjänar inte transportörerna på att köra med överlast. Deras fordon slits ut snabbare, deras chaufförer utsätts för onödiga risker och vägarna de behöver för sina transporter går sönder.
- Vi vill att både transportköpare och transportörer ska bli mer medvetna om problemen och göra något åt dem. På Vägverket har vi till exempel infört vite för de åkare som levererar till oss med övervikt.thomas.arnroth@ttspektra.se
Så jobbar vi med nyheter