Osäker framtid för ungdomscoacher
Västerviksmodellen som går ut på att coacher och handläggare har en helhetssyn anammas nu av flera andra kommuner. Trots detta hotas modellen i sin egen hemstad.
Engagerad. Magnus Davidsson arbetar som ungdomscoach. Nu har flera andra kommuner tagit efter den lyckade västerviksmodellen. På hemmaplan är dess modellens helhetssyn dock oviss. Foto: Matilda Ahl
Foto:
Modellen har visat sig vara något av en succé och används av flera andra kommuner.
I dag via ett politiskt beslut genomgår socialförvaltningen i Västervik en omorganisation. Den helhetssyn som handläggare och coacher har kunnat ha är därför osäker.
Socialsekreterare har inte mycket tid för de bidragssökande ungdomarna. Ungdomscoacherna i Västervik har däremot haft mer tid och har kunnat arbeta långsiktigt med flera ungdomar i upp till tre år.
På socialförvaltningen i Västervik finns två anställda ungdomscoacher, Per Andersson och Magnus Davidsson.
Magnus Davidsson berättar att kontakterna mellan ungdomarna och coacherna är täta.
- En handläggare träffar sina besökare en gång i månaden medan coacherna träffar dem tre gånger i veckan.
- Jag vill göra en fokusförändring. När ungdomarna kommer hit har det fokuserats på vad de inte kan. I stället kan det vara bra att titta på vad de faktiskt kan.
Davidsson berättar i positiva ordalag hur coacherna och teamet kring dem får en helhetssyn på ungdomarna.
- De ska inte behöva berätta samma historia för 14 personer. Vi hjälper till med praktikplatser, hälsar på hemma och tittar på det bakomliggande.
- Om "Pelle" inte går upp på morgonen så tittar vi på det som finns bakom, inte bara på att han inte kommer upp.
Coacherna har inte hand om så många ungdomar, vilket tycks innebära att kontakten mellan ungdom och tjänsteman blir personlig. Tanken är att stödet ska leda till att fler ungdomar slipper vara bidragsberoende och i stället få ett jobb.
Att ta emot en coach är frivilligt.
Så jobbar vi med nyheter