I kommunens rapport över skolans systematiska kvalitetsarbete lyfts flera problem för grundskolan under 2023.
I rapporten står att eleverna har påverkats av ekonomi, politiska beslut och pandemins konsekvenser. Mycket tid och energi har gått till att omorganisera skolorna, vilket påverkar möjligheten att utveckla skolornas arbete, och att jobba med det som analyser visat att skolorna behöver jobba på.
Är nedläggningshotet ett av de beslut som påverkat eleverna?
– Vi har lagt mycket jobb på att utreda skolstrukturen, och det är viktiga frågor att belysa. Och då är det självklart andra saker vi inte hunnit jobba med, säger Magnus Bengtsson, barn- och utbildningschef.
Oppositionspolitiker Kara Björkum (S) menar att rapporten visar att oron för nedläggningar har gått ut över verksamheterna.
– Jag hoppas att vi har lärt oss något, säger hon.
Finns det anledning hos politikerna att vara självkritiska i hur skolnedläggningarna kommunicerats utåt?
Andreas Billtorp (M), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, svarar:
– Man ska alltid vara självkritisk. Däremot har det visat sig att vi behövde utreda skolstrukturen, och det vore fel att inte utreda det. Jag har varit noga med att inte peka ut några skolor, för att inte skapa oro. Men oavsett hur man gör väcker det reaktioner.
Rapporten lyfter också att skolan haft många kringuppdrag – tillsyner, granskningar, skolenkäter – och att dessa sammantaget tagit tid från kärnuppdraget som är utbildning. Det här oroar rektorerna, eftersom tiden behöver användas till att utveckla utbildningen. I medarbetarenkäten framkommer att personalen upplever en hög arbetsbelastning.
– Vi lyfter att det finns en mängd olika uppdrag vi har att hantera. Det är inte säkert att alla vet hur många frågor vi faktiskt hanterar. Det är en del av vårt uppdrag, men det finns en oro från rektorerna att man inte kunnat lägga tillräcklig tid på pedagogisk verksamhet, säger Bengtsson.
Klara Björkum (S) kallar rapporten för alarmerande.
– Det är flera delar som alarmerande. Tittar vi på grundskolan ser vi att det finns ganska bra möjligheter att identifiera vilka behov eleverna har, men hälften av lärarna upplever att de inte kan ge eleverna det stöd de behöver, säger hon.
Det framkommer även att rektorerna är orolig över elevernas betyg. 80 procent av Västerviks niondeklassare är behöriga till gymnasiet. 20 procent är alltså inte det.
Jämfört med riket hamnar Västerviks nior inte i toppskiktet, men heller inte på någon bottenplacering. Sett till gymnasiebehörighet och betyg hamnar Västerviks niondeklassare på en placering i nedre mittenskiktet, jämfört med resten av Sverige.
Trots det målas en dyster bild upp.
”Genomgående ser förvaltningens rektorer en trend att skolorna har allt svårare att ge alla elever det stöd och den stimulans de skulle behöva för att nå så långt det är möjligt enligt styrdokumenten. Det här är något som pågått under många år och som fortsätter framåt”, skrivs i rapporten.
– Från ett perspektiv hamnar Västervik på en genomsnittlig nivå. Men det är 20 procent av våra elever som inte är behöriga till gymnasieskolan vilket har stor betydelse både för eleven, och i förlängningen för samhället och vår kommun. Man kan både ligga på ett genomsnittligt värde och samtidigt uttrycka oro för situationen, säger Magnus Bengtsson.
Vad behövs för att vända den trenden?
Andreas Billtorp (M) vill särskilt lyfta fram vikten av att minska skolfrånvaron, 250 grundskoleelever har nämligen oroväckande hög frånvaro, både giltig och ogiltig. Samtidigt är det en blandning av olika insatser som behövs, menar han:
– Vi måste fortsätta prioritera hög närvaro i skolan. Samtidigt måste hela samhället signalera hur viktigt det är att våra barn är i förskolan och skolan. Vi kan också jobba med tillgängliga lärmiljöer i klassrummet så att skolan blir relevant för alla, även de som är högpresterande och tycker att nivån är för låg. Samtidigt efterfrågas lite luft i systemet, tid för att samtala med kollegor, och det har vi som ambition att kunna skapa för budget 2025. I budgetarbetet kommer vi ta med oss de utredningar över små enheters utmaningar.
Klara Björkum (S) känner snarare oro.
– Visst vill jag inge hopp – det finns många saker som är bra, och saker går att lösa. Jag är övertygad om att vi kan ha en bra skola och barnomsorg i Västervik, men då krävs politiskt ansvar. Jag känner en oro när jag läser rapporten, säger hon.