De saknas både information och åtgärder mot de senaste veckornas smittspridning, säger en gymnasielärare som hört av sig till oss.
– Första vågen fick vi information om det fanns smitta i olika klasser. Det får vi inte nu.
Hen berättar att många, både anställda och elever, är sjuka.
– I en klass är de bara åtta elever kvar. Häromdagen fick jag veta att tre andra elever, som var i skolan, sagt att de har bekräftad covid-19.
Tidigare hade gymnasiet växelvis distansundervisning. Inte längre.
– Lärarna kan undervisa hemifrån, men eleverna måste sitta i klassrummen. Samtidigt har många elever redan missat mycket undervisning, och går till skolan trots symptom för att inte missa mer.
På gymnasiet går drygt tusen elever. Läraren upplever att de anställda nu själva får göra vad de kan för att begränsa smittspridningen.
– Förut fanns det vakter i cafeterian, och vuxna vid matsalskön, som påminde eleverna om att hålla avstånd. Så är det inte längre. Och själv vill man inte säga till om man inte vet att man har stöd uppifrån.
Läraren upplever en övergivenhet.
– Vi lärare får lösa det bäst vi kan. Men alla har olika idéer. En vill öppna fönstret och vädra, men eleverna fryser. Vad ska vi göra då? Det är viktigt att en arbetsgivare ger regler och förhållningssätt i dessa situationer.
Även Eja Thellman, elevrådets ordförande, saknar också information.
– I vissa klasser kan det vara jättemånga borta. Förut har vi fått veta "uppifrån" om det funnits covid. Nu hör man det från varandra. Det vore lämpligt att informera om det – vi har ju suttit i samma grupprum, och även om man själv inte är riskgrupp kan någon i ens familj vara det.
Hon nämner också matkön som ett av de största orosmolnen, och håller med om att vuxennärvaron har minskat. När det gäller distansundervisning är hon kluven.
– Det kan finnas de som går till skolan med symptom. Många förlitar sig på snabbtester. Absolut kan det finnas en uppfattning om att man missat mycket, och inte vill missa mer. Samtidigt är folk tacksamma över att få vara på plats, och fler vill vara på plats än återgå till distans.
I hennes klass har de som behövt stanna hemma på grund av milda symptom kunnat utföra till exempel redovisningar hemifrån.
– Jag kan tänka mig att lärarna får svårare att undervisa på distans. Det finns ju inga direktiv. Men det skulle kännas skönt att kunna koppla upp sig, när det behövs.