Organiserad brottslighet - exemplet Somalia

I dag skriver Bo Ture Larsson om den politiska paradoxen Somalia.

Västervik2009-04-20 00:07
Bo Ture Larsson
I fjol drabbades vattnen utanför Somalia av mer än 100 piratangrepp i fjol. Omkring 250 människor befinner sig i sjörövarnas våld. Krigsfartyg från mer än tjugo länder patrullerar för att få slut på verksamheten. Insatsen, stödd av FN, har haft effekt, men om det stämmer att Somalias inre kaos är grundproblemet, då lär det dröja innan lugnet återvänder. Sjöröveri är en form av organiserad brottslighet. Somalia må klassas som "failed state", misslyckad stat, men ser man tillbaka på sjöröveriets historia finns exempel på att lyckade stater stått bakom. För brittiska kronan var sjöröveri en form av lågintensiv krigföring och på 1700-talet bedrev regimer på Nordafrikas kust sjöröveri typ beskyddarverksamhet. Europas stater och USA betalade tribut, för att skonas. I ett USA som med fritagningen av Richard Phillips, kapten på kapade lastfartyget Maersk Alabama, noterar en moralhöjande framgång, minns man att landets första krig fjärran hemifrån utkämpades just mot sjöröveriet utanför Nordafrika. Somalia är ett känsligt namn i USA. Det förknippas med skändningen 1993 av amerikanska soldater som, det var tanken, sänts dit för att möjliggöra hjälparbete bland svältande människor och bidra till fred. Bättre gick det inte för USA:s
indirekta militära insats 2005-2006. För att hindra att då (liksom nu) framgångsrika somaliska islamister skyddade misstänkta terrorister stödde USA islamisternas rivaler. När de kollapsade bistod USA Etiopien som invaderade Somalia för att hjälpa den av FN erkända låtsasregeringen mot islamisterna. Etiopien tvingades ge upp - enligt facit i Somalias politik: Dess ledare har svårt att samsas med varandra, men håller ihop mot yttre hot. President Obama säger att USA inte tänker tolerera ökningen av sjöröveriet i regionen. Men vad göra? Den marina avskräckningen verkar inte fungera. USA saknar ännu mindre fartyg lämpade för kustpatrullering. Det har talats om att angripa hamnar från vilka piraterna går ut. Men man drar sig. Det är inte mer förstört Somalia behöver. Pirathamnarna tenderar att ligga i Somaliland och Puntland, två delar av landet som anses fredliga och fungerande - jämfört med förhållandena längre söderut. Somalia är en politisk paradox. Här lever inemot tio miljoner människor som liknar varandra till utseendet, talar samma språk, delar kultur och religion. Visst, gränserna är konstlade, liksom på de flesta håll i Afrika dragna av kolonisatörer. Men Somalia saknar de motsättningar som försvårat nationsbyggande på så många andra håll i Afrika. I stället är samhället söndrat av gammal uppdelning efter släktskap. Förr upprätthölls freden genom terrorbalans: dödar du mig hämnas min klan. Men ordningen bröt samman, i kampen mot diktatorn Siad Barre som fälldes 1991. Inget varaktigt kom i stället. Somalia blev sinnebilden av en misslyckad stat. Begreppet vann gehör, så till den grad att det sedan några år finns en rankinglista, sammanställd av den amerikanska fredsorganisationen Fund for Peace. Senast toppades den av Somalia, Sudan och Zimbabwe. Norge, Finland och Sverige fick "sämst" placering av 177 stater. Att klassas som misslyckad stat innebär inte nödvändigtvis att dess regim uppfattas som svag. Folket må lida, men i Burma eller Nordkorea vet man ju vem som bestämmer och blir åtlydd, likaså i Eritrea eller Vitryssland. Och i Irak, Afghanistan och Pakistan finns i alla fall en regering att klandra, även om man inte kan räkna med att den kan eller vill göra något åt saken. Så är det inte i Somalia. Det landet är i - sorglig - särklass.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!