Unga & Knark
Roland Kiskeri, eller Rolle som han ofta kallas, började som ordningsvakt 2006. I dag har en rad ansvarsområden och trivs med sitt jobb. Det blir visserligen många arbetstimmar i veckan, men det är inga problem, menar han.
– Det blir många timmar, men jag väljer ju att jobba framför att gå på krogen. Det livet har jag valt och är nöjd med det. Så länge jag trivs med det så kommer jag att fortsätta. Jag har tidigare sagt att jag ska hålla på tills jag är 50 och sedan göra ett övervägande. Jag vill inte bli den där gamla, sura gubbvakten, säger han och skrattar.
Roland tar emot oss i simhallen där han har sin heltidsanställning. Här har han lärt kommunens skolungdomar att simma under många år. Därefter träffar han på många i både ishallen och på speedwaybanan. Sedan är det alla gymnasiefester, evenemang och nattklubbsnätter runt om i länet. Att säga att Roland känner Västerviks ungdomarna väl är nästan en underdrift.
– Deras inställning i dag är väl att det inte är så farligt. Det är bara en tablett och cannabis är ju mindre farligt än alkohol säger de. Det klart att man kan gömma sig bakom den fasaden, men den dagen man får en haschpsykos är det inte lika roligt längre. Jag vill påstå att all typ av berusningsmedel är farligt.
Roland tar upp en incident som skedde en fredagseftermiddag i slutet av maj i år. Han satt då på kontoret i simhallen när två unga killar, som han uppskattar var i 13-årsåldern, gick förbi utanför.
– Det finns en bänk utanför där de satte sig. Plötsligt tar de fram varsin kapsel som de bryter upp och snortar precis utanför mig.
Roland ringde polisen som kom ganska snabbt, men då hade killarna redan försvunnit från platsen.
– Men de hade lämnat kvar kapslarna och då kunde vi se att de hade tagit en slags medicinsk amfetamin, en slags ADHD-medicin. Det är för oralt bruk, men vissa snortar det för ett snabbare rus. Så vanligt har det blivit.
Roland arbetade också som ordningsvakt på Västerviks gymnasium för drygt två år sedan. Orsaken var det tiotalet slagsmål som hade skett på skolan tidigare.
– Det förekom en del narkotika då och det pratades mycket om det. Någon gick upp i skogen och gömde grejer och sedan hämtade någon annan grejerna och la lite pengar under en sten. Vi gick runt skolan varje morgon för att kika lite, och efter lunchen var det fullt av tomma tramadolkartor vid rökrutorna.
På gymnasiefesterna fungerar han som värd eftersom de flesta saknar polistillstånd. Men där förekommer inte speciellt mycket narkotika, menar han.
– Det har varit väldigt lite, knappt märkbart. Det är ingenting som någon skyltat med eller som jag uppmärksammat. Där är det mest alkoholen som brukar strömma ordentligt. Möjligen att vi hittat tablettförpackningar någon gång och då är det oftast tramadol, säger han.
Roland är dock säker på att mörkertalet vid dessa fester är stort. Men under sina femton år har han märkt en tydlig skillnad i narkotikakulturen, och den bild han ger av gymnasiefesterna är långt i från verkligheten på nattklubbar och barer. När han inledde karriären var steroider den vanligaste substansen vilket gjorde en del gäster lite väl stridslystna.
– Folk var stora som hus och aggressiva. Men med åren har det planat ut. Förr var det bara en viss klick som höll på med narkotika och de hade man ganska bra koll på. Men med åren har det blivit mer och mer vanligt.
Enligt Roland började upptrappningen med att han och kollegorna kunde uppmärksamma hur ett gäng rökte cannabis i ett hörn på uteserveringen. Men utvecklingen har inte stannat där.
– Det har blivit mer och mer pulver och tabletter. Nu sista åren så döljer man det inte så mycket längre, det är rätt öppet. Vi får inte göra så mycket utan måste tillkalla polis. Ibland kan vi omhänderta enligt lagen om omhändertagande av berusade personer.
– Varje krogpass stöter man på en eller flera som är narkotikapåverkade. I dag är det så vanligt med narkotika att man knappt höjer på ögonbrynen.
Så såg det inte ut när du började för 15 år sedan?
– Nej. Då var folk mestadels för fulla plus den klick som hade tagit steroider.
Hur vanligt är det att nattklubbsgäster går in på toaletten och brukar någon form av narkotika?
– Tyvärr är det nog vanligare än vad vi tror. Vi är inte toalettvakter, men vi försöker att gå runt så mycket vi kan för att störa potentiella överlåtanden. Men det är mörkt och man har annat att göra också. Men det är rätt vanligt.
Är det svårt att se vilka som tagit narkotika och vilka som bara är alkoholpåverkade?
– Man ser det ganska tydligt, inte alltid, men väldigt ofta. Man ser det på gångstilen eller andra onormala beteenden. Så det brukar uppmärksammas ganska fort, speciellt om man jobbat ett par år.
Hur vanligt är det att det rör sig om unga personer?
– Det är väldigt många unga personer, väldigt många. Det har gått ner i åldrarna. I dag springer var och varannan unge runt med tabletter i fickan. De tycker inte att det är narkotika, men det är narkotikaklassade preparat. Tramadol är ingen lek.
Även Lisa Koblanck, gruppchef för polisens fokusgrupp i Västervik, beskrev hur ungdomar i dag byter narkotikaklassade preparat med varandra och att testandet krupit ner till 13-årsåldern. En bild som även Roland Kiskeri delar.
– Det är en väldigt dålig utveckling. Det har gått ner i åldrarna väldigt snabbt. Nu sista åren har det varit väldigt mycket tramadol och vi har hittat påsar med pulver i. Det är ganska vanligt faktiskt, och är det vanligt att vi hittar det så är nog mörkertalet stort.
Men hur kommer det sig att narkotikaanvändandet skiljer sig så mycket mellan gymnasiefesterna, skolan och nattklubbsnätterna, när det handlar om samma åldrar och i vissa fall samma ungdomar? Roland Kiskeri har sin teori.
– Jag är nästan säker på att det handlar om att jag känner 90 procent av alla ungdomarna på gymnasiefesterna, och de vill inte tappa ansiktet för mig. Jag har träffat dem i simskolan, ishallen, när de försöker komma in på krogen för tidigt, när de väl får komma in och när de kontaktar mig inför gymnasiefesterna. Då försöker de visa sitt bästa jag, för jag tror det hade varit pinsamt om "Rolle", som de känner, hade kommit på dem och ringt föräldrarna.