"Orden kommer inte i den takt hon tänker"

Det har gått fyra år sedan Inga Söderström, 89 år, drabbades av sin tredje stroke. Den tog illa och Inga blev förlamad i höger sida av kroppen, samtidigt som talcentret i hjärnan skadades. - Hon låg på sjukhuset i två månader, ingen trodde att hon någonsin skulle komma hem igen. Men jag tog på mig ansvaret för att ta hem henne och den 22 december 2003 fick hon komma hem, berättar sambon Torsten Dalin.Inga tar sig fram med rullstol, men kan resa sig och gå några steg. När hon gör det i vardagsrummet skiner hon upp.- Det är inte roligt att sitta i den, säger hon och tittar på stolen som står parkerad framför den öppna spisen. Inga och Torsten bor i ett litet hus på Arabievägen i Västervik. På väggarna hänger foton och målningar av nära och kära.När Inga ska berätta om dem fastnar orden på vägen ut. - Orden kommer inte till henne i den takt hon tänker. Hon har mycket tankar som hon vill ha sagt. Och en stark vilja och kan oftast visa vad hon vill ha sagt, säger Torsten.- Hon är ett fenomen och kommer ihåg allting. Ibland använder hon rebusar när hon inte kan hitta rätt ord, säger Torsten och ger ett exempel:-Om hon säger kungens syster så menar hon Margareta.En tråkig del av sjukdomen är att folk har förutfattade meningar om Ingas intelligens, som det inte är något som helst fel på.- Det är svårt, ibland blir man så ledsen, säger hon. - En del antar att hon är dum i huvudet för att hon inte kan prata ordentligt. Det finns till och med sjuksköterskor som vänder sig till mig för att prata, berättar Torsten.Hur känns det, Inga?- Hemskt!Varannan vecka jobbar Torsten i Stockholm, då får Inga hjälp av hemtjänsten, vilket inte alltid är så lätt. - Det är svårt att sitta här medan flickorna bara pratar med varandra. Det känns hårt, säger Inga. För Inga är situationen ett fängelse i dubbelbemärkelse säger Torsten.- Jaget är instängt av afasin och Inga i hemmet av rullstolen. Innan Inga själv drabbades av afasi visste hon inte vad det var. - Jag visste inget alls om det. Nu gör sig afasin påmind hela tiden. Även förmågan att läsa och skriva påverkas av skadan. Förut läste Inga mycket och har inte mindre än 13 bokhyllor hemma, fulla med böcker.- Det är svårt, men jag försöker läsa tidningen varje dag. Men det tar fem timmar, berättar Inga. - Det är så konstigt när man ska läsa, man måste tänka på vad varje ord betyder och sedan få ihop en mening. Trots att livet kan verka tungt för den afasidrabbade håller Inga humöret uppe så gott det går. Hon träffar gärna gamla vänner. Härom dagen besökte hon en väninna som är blind, i sällskap med en dam som hör dåligt. - Vi kan skratta åt det. Det måste man, annars går det inte. Fotnot:Läs även insändare sidan 12

"Orden kommer inte i den takt hon tänker"

Ingen trodde att Inga skulle repa sig efter den tredje stroken. Det gjorde hon. Men varje dag är en kamp och varje mening som ska uttalas är som ett pussel med tusen bitar som ska fogas ihop.