Där hade man gett förtur till manliga studenter för att försöka uppnå en mer jämställd studentgrupp. Nu har något liknande skett på psykologutbildningen vid Lunds universitet, där en grupp kvinnliga studenter valt att stämma universitetet för könsdiskriminering. Centrum för rättvisa har gjort en granskning av hur det ser ut på svenska lärosäten och könsdiskriminerande urvalsregler visar sig snarare vara regel än undantag. Hela trefjärdedelar av de större lärosätena använder sig av liknande tillvägagångssätt.Man kan tycka att hela frågan om nödvändigheten av könsbalans på högskoleutbildningar ställs på sin spets i det att det aktuella fallet utspelas på en institution där verksamheten handlar just om mentala föreställningar. Men problemet som sådant handlar i grund och botten om något så krasst och konkret som hur urvalsunderlaget från gymnasiet ser ut. Skillnaderna könen emellan syns tydligt i betygen. Hösten 2008 sökte 295 000 studenter utbildning på högskola, av dessa var 64 procent kvinnor. Av dem som sökte för första gången var 59 procent kvinnor. Trots att det i allmänhet föds fler pojkar än flickor så ökar andelen kvinnliga studenter på högskolan. Gymnasiekillarna har i snitt lägre betyg än tjejerna och är i lägre utsträckning behöriga till högskolan, vilket innebär att de, som kollektiv, dras med problem från start. Men hela det här resonemanget, liksom retoriken kring det, bygger på att det ständigt pågår någon slags kamp eller åtminstone en tävling mellan könen. Det är i sig ett mycket större problem än huruvida ett trettiotal kvinnliga studenter väljs bort på en viss utbildning. Själva indelningen i kvinnor och män är i intellektuella sammanhang ganska ointressant. När man slår fast vad som är viktigast för en teoretisk utbildning, är det snarare betygen och de förkunskaper studenterna kommer med till högskolan, som avgör. Det är ytterst svårt att motivera positiv särbehandling på högskolan för var börjar sådan särbehandling och var slutar den? Den mest rättvisa utvecklingen är den som är naturlig och därmed inte dikterad. Därför måste det i perioder vara möjligt med en kvinnodominans på en mängd utbildningar. Men det betyder inte att man ska sluta undra över varför killarna inte i samma utsträckning söker till högskolan, eller varför de inte får höga betyg i samma utsträckning som tjejerna. Problemet ska däremot inte kvoteras bort senare i livet utan behöver lösas redan i grundskolan. Genom att kvotera in killar på högskolan riskerar man att cementera grundproblematiken och dessutom skicka ut felaktiga signaler om att flit i skolan inte lönar sig. Vilket är precis vad man just talat om för de kvinnliga studenterna vid SLU och Lunds universitet.
