Ljus har tänts för att hedra den man som hittades död i morse.
Mannen ingick i kärngänget inom LP:s sociala arbete och föreningen Vinternatts gemenskap. En av de som varit med längst. Som gått in och ut ur hemlöshet, haft egen lägenhet en längre tid, bott på stödboende, men som hamnat ute igen.
Det var inte första gången han spenderat natten på toaletten vid Stora torget, men kanske en av de kallare på ett tag. Termometern kröp ner till minus åtta under natten.
Vid 17-tiden på måndagen hade han dock andra planer, när han värmde sig på Galleria Tullporten. Han skulle sova hos en vän.
Samtalet med Linda Åkerman gick vidare:
– Vi har gjort i ordning en säck som du kan hämta med grejer och täcken, om du vill ha trots allt?
– Har du ätit något idag?
– Vill du att jag skjutsar dig till sjukhuset?
Han tackade men avböjde hjälpen. Tuggade på ett kex.
Den senaste veckan hade varit stökig för honom. Han hade både tackat ja och tackat nej till hjälp. Varit osams, varit förvirrad men också lugn och omtänksam, om vartannat, berättar Linda.
Morgonen efter är det några i gänget kring Vinternatt som vandrar förbi toaletten vid torget. De tänker sin vana trogen knacka på för att väcka sin vän, eller sina vänner, beroende på vilka det råkat bli som sover där just den här natten.
De möter räddningstjänsten som åkt dit för att kontrollera en misstänkt röklukt, men får reda på att det är en person som dött. Något gör dock att de får uppfattningen att det är någon utifrån.
De förstår inte i det läget vad som hänt, utan går vidare till den frukost som väntar ett kvarter bort.
Även Linda Åkerman och Micke Nyborg på LP-verksamheten var nere vid torget efter larmet och var därefter fortsatt i kontakt med polisen. De förstod snart vem som dött. När polisen meddelat att de pratat med mannens anhöriga i Västervik samlar Linda och Micke gänget som är kvar efter frukosten, och berättar.
De delar minnen av mannen, och berättar om egna erfarenheter av att försöka värma sig på en toalett när det är kallt.
Linda Åkerman är sorgsen över det som hänt, men samtidigt frustrerad över att det fått gå så här långt som att en person fått dö.
Hon och Micke Nyborg betonar att de inte vet något om dödsorsaken, det är en sak polisen får uttala sig om, men tycker att det är ett fattigdomstecken när det i en så stor stad som Västervik inte finns ett härbärge av något slag som en person på drift kan gå till när det är kallt.
Ett ställe att sova på, utan krav på 100 procent nykterhet.
– Ett liv ska inte behöva sluta så här, säger Micke Nyborg.