En mack går i graven. Kvar står sorgligt en uttjänt byggnad, ett monument över en svunnen era. Bensintankarna är borttagna, neonskyltarna nedplockade - fasaden tom. Där tidigare kvällstidningarnas svarta rubriker ropade ut löften om ett magrare liv eller om en värld i brand, finns bara rester av den plåt som tjänstgjort som hållare för löpsedlarna. Där förr den lilla byns invånare träffades och småpratade är det ingen längre som stannar. Där förr vardagen var full av liv och rörelse, skrammel och buller är nu intet. Att börja införa alternativa drivmedel är en sak. Att lägga band på privatbilismen och småskaligheten en helt annan. Regeln om att mackarna ska erbjuda också alternativa drivmedel slår ut många. Allt fler kommer känna igen sig i ovanstående beskrivning. Det är vad de många landsbygdsmackarnas dödslag handlar om. Etanolen är absolut inget oomstritt bränsle. Nu är dessutom etanolen tämligen dyr i jämförelse med bensinen. Men investeringar i etanolpumpar på stora stationer leder till att de stora bensinbolagen inte anser sig ha råd att ha kvar andra. Där lönsamheten är minst, där dör stationerna först. Sett ur ett vidare perspektiv, som antyddes i inledningen, så kan dessa verksamheter spela en stor roll för livet på en liten ort. Så kan den ena nedlagda macken läggas till den andra. Ett ytterligare steg i riktning mot en landsbygd som endast är till för sommargästerna. Så står de där, de tomma bensinmackarna, som monument över den tid då människor såg en framtid i ett liv på landsbygden.
