Ett första förslag är att flytta huset till Kulbacken men på museets mark finns ingen plats för den.
– Det finns plats på Kulbacken utanför stiftelsens tomt. Där skulle vi kunna använda den i vårt pedagogiska arbete, berättar museichefen Olof Nimhed.
Stugan måste bort för att man ska kunna ta markprover på Slottsholmen, innan rivning och byggande kommer igång.
– Ska stugan flyttas till Kulbacken krävs bygglov där, vilket inte finns än. Den exakta placeringen är heller inte klar, säger Christer Sneitz, projekteringsingenjör på kommunens samhällsbyggnadsenhet. Men förmodligen kommer stugan att flyttas i år. Det är i alla fall inte aktuellt att riva den.
I våras hölls ett möte med representanter för museet och kommunen, men inget beslutades då.
– Sedan dess har inte någon hört av sig till oss, berättar museichefen Olof Nimhed. Får vi en direkt fråga om att ta emot huset är vi intresserade, men på villkor att det inte innebär någon kostnad för oss, det medger inte vår budget.
Dessutom vill man på museet ha en plan för hela miljön kring huset.
– Huset kan vara från tidigt 1700-tal men det har moderniserats en hel del inuti och är därför inte så unikt i sig. I stället är det hela miljön med bodarna i närheten som gör det intressant. Innan det blev brovaktarstuga var det en vanlig bondgård här och oftast finns inte både boningshus och uthus kvar från den tiden.
Detta gäller tiden före 1880-talet. Då klagade stadsbefolkningen i Västervik på att de fick kliva i komockor när de ville promenera vid slottsruinen, vilket ledde till en försköning av området.
Brovaktarstugan är en rest från det gamla varvet från Gustav Vasas tid, som fanns här till sent 1800-tal. Då fanns det flera hus här och folk i arbete.
I länsmuseets yttrande om Slottsholmsplanen sägs att stugan inte bör flyttas alls utan finnas kvar i sin nuvarande miljö, eftersom dess värde är knutet till platsen. Men det går alltså inte.