Ofattbart att 80-talet länder förbjuder homosexualitet

I onsdagskrönikan förra veckan skrev jag bland annat om Polen som ett dåligt exempel. Det var inte många år sedan en parlamentsledamot sa: "Gasa bögarna, Vi ska behandla er som Hitler gjorde med judarna". Nu har sådana uttalanden stoppats och EU har kraftigt reagerat emot homofobin i Polen, en ljusning är att skymta. En del drar parallellen att den starka homofobin i Polen har ett direkt samband med att landet är mer präglat av religionen än många andra europeiska länder. Förklaringen haltar något om man kikar på Spanien, ett katolskt land med starka traditioner men som utmärker sig åt andra hållet. Just Spanien ligger i topp på rättighetsstegen med bland annat en helt jämställd äktenskapslag. Vid en vidare blick över världskartan finner man en skrämmande hög andel länder där homosexualitet är straffbart. I Iran, Saudiarabien, Jemen, Nigeria och Mauritanien är homosexualitet förbjudet och straffas med döden. I ett större antal länder är homosexualitet förenat med livstidsstraff, däribland Indien, Kenya, Tanzania, Zambia och Sierra Leone. I ännu fler länder bestraffas homosexualitet med fängelse mellan ett och tio år. I Mellanösternregionen är det endast Israel som erkänner HBT-personer och sedan finns ett antal länder där homosexuella riskerar obestämda fängelsestraff. Totalt sett är det ett 80-tal länder som förbjuder homosexualitet. Som jag skrev i förra veckans onsdagskrönika: lagstadgade rättigheter är inte allt, de länder skall inte glömmas, där homosexualitet erkänns men där homofobin trots allt är finns bland människor i gemen. En av Pridefestivalens invigningstalare, den indiske prinsen Manvendras Singh Gohil, tog i sitt tal upp ett intressant exempel på dubbelmoral som många av de fördömande länderna visar. Dels strävar länder så som Indien att stävja och stoppa hiv/aids-spridningen, dels för man en politik som är direkt diskriminerande för HBT-personer. Den indiske premiärministern efterlyste nyligen stöd för minoriteter som drabbas av hiv/aids, inklusive homosexuella och att lagliga hinder för preventivt arbete att nå dessa grupper måste bort. Prins Manvendras resonemang landar i att den indiska HBT-rörelsens kamp för rättigheter hittar sin näring i hiv-bekämpningen. Man skulle kunna säga att politikerna eventuellt kommer öppna upp lagstiftningen med kniven mot strupen - det kan ha en effekt på det preventiva hiv-arbetet. Egentligen är det fruktansvärt att det är ett hemskt virus som ska ge upphov till ökade rättigheter - men väl är att det nu händer något på HBT-området i detta, ett av världens mest befolkade länder.Även i Kina finns det hopp för utökade HBT-rättigheter, även om ett varningens finger bör höjas då vi inte i dagsläget vet vad Kina-OS har haft eller kommer få för effekter. I kulturrevolutionens Kina var homosexualitet förbjudet i lag - setts som ett västerländskt och antirevolutionärt fenomen, men sedan i slutet av 1990-talet har en förändring skett i positiv riktning. Det ges ut gaymagasin, det finns en gaysajt på internet och gaybarer. Inte minst hiv/aids-problematiken har även här lett fram till en liberalare hållning och myndigheterna har bland annat insett fördelarna med ökad kondomanvändning. Temat för årets Europridevecka är lovvärt, dels att fokusera länders olika hantering, eller brist på hantering av HBT-rättigheter men även detta kopplat till hiv-aids-prevention. Varje chans att öka förståelse och tolerans ska tas.Prins Manvendra citerade en tänkvärd strof ur Vedasskrifterna: "om du har problem med någonting så betyder det helt enkelt att du antingen inte vet så mycket om det eller att du inte vill acceptera det". Precis som prinsen vill jag hävda att citatet stämmer väl in på ett homofobt samhälle.