Öborna är förberedda på olyckor och bränder
När Jan Nilssons fru Lena blev akut sjuk föddes idén om en larmlista. - När vi åkte ut till Östra Eknö för första gången efter olyckan funderade jag på vad vi skulle göra om nåt hände. Det var fruktansvärt att vara ensam den gången när Lena var sjuk, säger han.
Vid behov. I spruthuset förvaras även en bår och första hjälpen-utrustning.
Foto:
För att förbereda sig inför eventuella olyckor och bränder brukar Östra Eknöborna samlas en gång om året för att gå igenom hjärt- och lungräddning och genomföra en brandövning.
- Eftersom det kan ta upp till en timme innan räddningstjänsten kommer är det bra att vi är förberedda. Det är bra om så många som möjligt vet vad som ska göras eftersom det inte alltid finns någon utbildad på ön, säger Jan Nilsson som är mån om att så många som möjligt finns med på larmlistan.
Men han tillägger att det är frivilligt.
Nere vid vattnet på öns utsida ligger en liten röd bod. Ovanför dörren står det spruthus. Här döljer sig öns brandutrustning. Längs väggarna ligger brandslangar uppradade på hyllor, en bår, första hjälpen-utrustning, några brandsläckare, hinkar och mitt i rummet står självaste motorsprutan.
- När signalen ljuder är alla skyldiga att ta sig hit. Gärna med en hink, säger Gunnar Lönnerkvist som har hand om tillsynen av spruthuset.
Målet är att alla hushåll ska ha en egen brandsläckare och att trädgårdsslangen ska räcka till grannens hus.
På en ö får man se till att klara sig själv även i nödsituationer. Det fick Kristina och Per-Olof Molin erfara.
- Alla pratade om en storbrand i Ryssland och vi trodde att brandlukten kom därifrån, men sen visade det sig att det brann på ön, säger Kristina Molin.
Paret ringde öbon Jan Martinsson som är utbildad brandman och sedan var räddningsarbetet i full gång.
- Vi stod i en lång kedja och langade hinkar med vatten. Det var fredagseftermiddag och så fort nyanländna kommit i land sprang de till platsen för att hjälpa till. Det var ett jättejobb, säger Per-Olof Molin.
Men det är inte alltid bränder upptäcks. En gång brann ett helt hus ner på ön. Det var först när husägaren anmälde fel på sin fasta telefon som en askhög upptäcktes där ledningen tog slut.
- Då var det tur att det blåste åt "rätt" håll, säger Per-Olof Molin.
Att ha en lista med larmnummer tycker alla öbor VT pratar med är bra.
- Det är särskilt bra att veta vem som har kortison om någon skulle bli stucken av en geting eller biten av en huggorm. Allergireaktioner är lite luriga, säger Olof Blom som har två barn.
Än så länge har de inte behövt använda listan så många gånger. Men för en månad sen blev en person som befann sig på ön akut sjuk och fick hämtas av räddningstjänsten.
- Men de hittade inte rätt brygga så nu funderar vi på att diskutera lämpliga angöringsplatser med räddningstjänsten, säger Jan Nilsson.
Inger Edlund som undervisar öborna i hjärt- och lungräddning berättar att hon hela tiden har i bakhuvudet vad hon ska göra om något händer.
- Jag funderar på vem som har en fyrhjuling och vem som har en snabb båt som kan transportera den skadade eller sjuke, säger Inger Edlund som bedömer att det är närmast för en eventuell ambulans att ta sig till Händelöp.
Så jobbar vi med nyheter