Obamas familjepolitik i ord och handling

Barack Obama har lyckats, även om hans kenyanske far försvann när han bara var två år. Obama hade ju en engagerad mor och två kärleksfulla morföräldrar. Familjeupplösning behöver inte vara en katastrof i en resursstark miljö. Men det har det blivit bland USA:s fattiga, lågutbildade svarta. Detta påverkar Barack Obama, när han nu som USA:s förste svarte president flyttat in i Vita huset med sin modellfamilj. Borta är varje skymt av familjeförstörande skörlevnad, från Kennedy via Johnson till Clinton; här är två ambitiösa, disciplinerade föräldrar, Barack och Michelle, som sätter barnen Sasha och Malia främst. Till den grad att de övertalat mormor Marian att följa med från Chicago till Washington för att underlätta flickornas anpassning. Marian Robinson har sagt att hon tycker föräldrarna håller flickorna lite för hårt. Alltså, inga tecken heller på slapp uppfostran!I ett tal på Fars dag i juni i fjol i en svart kyrka i Chicago påpekade Obama att barn som växer upp utan en far löper många gånger större risk än andra att vara fattig, begå brott och inte fullgöra skolgången. Risken är 20 gånger större att hamna i fängelse. Obama: - Är vi ärliga mot oss själva erkänner vi att alltför många fäder saknas, i alltför många liv och i alltför många hem. De har övergivit sitt ansvar, de uppträder som pojkar och inte som män. Ni och jag vet hur sant detta är för den afrikansk-amerikanska gemenskapen. Den lagstadgade rasismen avskaffades för mer än 50 år sedan. De formella hindren för ökad jämställdhet för svarta försvann. Hälften av den svarta befolkningen levde då som medelklass. I dag är andelen än högre. Men något har gått på tok. Ännu 1950 leddes nästan 80 procent av alla svarta familjer av ett gift par. Nu är andelen 34 procent. Visst, det är en allmän trend. Men andelen svarta barn som föds utom äktenskapet är 70 procent, dubbelt så mycket som för hela USA. Antalet fosterbarn är en halv miljon, därav 300 000 svarta. Dessa utgör bara 12-13 procent av befolkningen. Sedan 1960-talet debatteras i vilken mån felet är samhällets och individens. Ska man skylla på "strukturell rasism"? Hjälper eller stjälper det offentliga? Bidrar de drabbade till eländet med sitt eget beteende? Bill Cosby, känd från den på 80-talet framgångsrika TV-showen om den svarta familjen Huxtable, har stuckit ut hakan i debatten. 60 miljoner såg Cosby-showen vars syfte var att bryta ned fördomar. Både bland vita och svarta. Huxtables var välbeställda och högutbildade och hade koll på barnaskaran. Det fanns många sådana familjer då och än fler i dag. Men också en svart underklass, om/till vilken Cosby sagt: - Det finns folk som vill att ni ska leva kvar på botten, och de fröjdas över ert elände eftersom de tjänar pengar på att vanvårda er.Cosby anser att ghettokulturen är ett hån med medborgarrättskämparna som riskerade och offrade livet för friheten. I en intervju i höstas med musiktevekanalen MTV sa Obama, apropå unga trender som retar vuxna: - Vi borde fokusera på att skapa jobb, förbättra skolorna, sjukvården, ta itu med kriget i Irak och var och en, varje företrädare för det offentliga, som oroar sig för nedhasade byxor behöver nog ta sig tid att fokusera på verkliga problem. - När väl detta är sagt - bröder (svarta män) borde dra upp byxorna!- En del människor kanske inte vill se dina kalsonger - jag är en av dem. Det har spekulerats om familjen Obama som stilbildare för USA. Kanske berörs inte dagens kalsongmode. Men Obama vill se bärarna bli bra familjefäder framöver.

Obamas familjepolitik i ord och handling

Obama till USA:s unga svarta män: Ta ditt ansvar som far - och dra upp byxorna! Det skriver i dag Bo Ture Larsson i dagens kolumn.