Nystart för kammarmusik på Gränsö slott

Musik på slottet. Musik på Gränsö slott, alltså det slags konserter som man under några säsonger arrangerade i Stallet, har man nu tagit upp igen, en trappa upp i själva slottet.  Premiärkonsertens medverkande var från vänster Erik Gruvebäck, pianist och baryton, Marie Dimpker, sopran och pianist, samt Kersti Wikström, den intendent på Nordiska Museet i Stockholm som arbetar med den unika kokbok som kom till på Gränsö 1739.Foto: Anders Liljegren

Musik på slottet. Musik på Gränsö slott, alltså det slags konserter som man under några säsonger arrangerade i Stallet, har man nu tagit upp igen, en trappa upp i själva slottet. Premiärkonsertens medverkande var från vänster Erik Gruvebäck, pianist och baryton, Marie Dimpker, sopran och pianist, samt Kersti Wikström, den intendent på Nordiska Museet i Stockholm som arbetar med den unika kokbok som kom till på Gränsö 1739.Foto: Anders Liljegren

Foto:

Västervik2006-08-10 00:25
Nu är den bortsprungna flygeln tillbaka på Gränsö. Men inte i Stallet utan en trappa upp i själva slottet, en ljusare konsertmiljö. Där öppnade igår eftermiddag den gamla flygelstiftelsen upp för en ny konsertlinje. Och med nytt namn, Musik på Gränsö slott.
Någon tät verksamhet är det inte fråga om, men lite då och då när något lockande dyker upp. Lokal anknytning är tanken, och där visade verkligen starten vägen. Två utsökta Tjustartister. Samt den intendent på Nordiska Museet som är specialist på kulturhistorisk mat.

Läste du Tobias Olssons artikel i tisdagstidningen, sidan som handlade om en unik kokbok, då vet du redan vad det handlar om. Nordiska Museets Kersti Wikström stod för den del av programmet som inte handlade om musik och sång utan om mat. Det är hon som nu arbetar med den Hushållsbok som Gustaf Abraham Piper skrev på Gränsö för nästan 270 år sedan. Det som nu kallas slott var herrgård då. Nästa år kommer boken att vara tillgänglig för oss nutida. En version i facsimil från 1700-talshandskriften. Plus en mer lättillgänglig för oss som kan ha lite svårt med 1700-talssvenskan.

Att blanda in kulturhistoria på det här sättet i en konsert berikar ofta tillställningen. Spännvidden växer. Människor som främst kommer för musiken får annat till livs. Och vice versa.
Gränsöarrangemanget vågar jag kalla en fullträff. Märkligt är det faktiskt. En konsert klockan 17 en vanlig vardag - även om det är i augusti. Man hade nog tänkt sig en söndag från början men lät tidstanken sitta kvar. Fullsatt blev det inte, men tillräckligt många för att stämningen skulle blomma.

Nu till de två artisterna. Sopranen Marie Dimpker är numera ett välbekant namn här i Västervik. Unge Erik Gruvebäck har mest varit synlig i kommunens norra delar, som i Ukna och Edsbruk och särskilt i kyrkorna. Trots att han numera arbetar som kantor i Valdemarsvik och Gryt verkar det som om han även närmar sig Västervik. I helgen höll han i ett program om Ted Gärdestad i Gamleby kyrka. Och nu alltså Gränsö slott.

Erik och Marie har samarbetat länge. Trivs med det och kan varann. Bättre grund finns knappast för att bygga ett program som onsdagens.
Detta med 1700-talsmaten gjorde att de två musikanterna höll sig till samma sekel.
Första halvan uteslutande Mozart, med hans Abendempfindung som upptakt. Det är ingen lätt aria. Alla världens storsopraner har sjungit den, ja rent av konkurrerat med den. Men där finns så mycket att hämta att tolkningarna ger högst olika bilder. Så även Marie Dimpker, och sin kan hon vara stolt över.

Erik Gruvebäck var för övrigt inte bara ackompanjatör till Marie Dimpkers sång. Han spelade ett par pianostycken av Mozart, till exempel "Fantasie i d-moll". I den var det extra intressant att se vart han nådde med i sin version. Den Fantasien är långt ifrån standard-Mozart. Känslosvängarna är riktigt branta, och detta fick Erik fram.
De båda sjöng också tillsammans, som i kärleksduetten mellan Papageno och Pamina ur Trollflöjten. Opretentiöst och charmfullt, som gärna tonen kan få vara i den här typen av konsert.

Efter pausen och Kersti Wikströms kokbokskåseri kom Erik Gruvebäck och Marie Dimpker tillbaka men hade då övergett Mozart. Dock inte 1700-talet, utom i en Purcell-duett. Henry Purcell dog 1695, bara 55-årig.
Kunde nu programmets musikdel hitta någon knytning till 1700-talsköket? Bellman var inget dåligt val, särskilt inte "Vila vid denna källa" som ju är en ren frukostsaga. "Fjäriln vingad då?
Nja, visst fanns det besynnerligheter i de högre ståndens kosthållning den tiden. Men att man skulle rycka vingarna av fjärilar och krydda soppan med de små kropparna, det låg nog utanför menyerna.

Till sist bara en reflex. Så trivsamt det är när artister som de nämnda inte bara sjunger och spelar utan också berättar om sin musik för att öka vår insikt. Ett extra tack för detta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om