Nyliberalerna rör om i EU-grytan

Gott nytt år och gott nytt tjeckiskt EU-år! Sarkozy har motvilligt lämnat över sin älskade ordförandeklubba och Tjeckien har till synes lite motvilligt tagit emot den. Kommande halvår kommer att präglas av det stundande EU-valet och Tjeckiens ordförandeskap kommer med största sannolikhet ges mer uppmärksamhet än andra. Så vad har vi att vänta av Tjeckien och vad kommer på agendan?De flesta pratar såklart om två stora G:n, det vill säga Gas och Gaza. Med upptrappade konflikter i Mellanöstern och ett Ukraina utan gastillförsel är det mycket som ska hanteras av den tjeckiska premiärministern tillika EU-ordföranden Mirek Topolánek. Men hans arbete kommer inte att vara lätt, speciellt inte med tanke på det komplicerade förhållande mellan Topolánek och Tjeckiens president Václav Klaus. Topolánek är en diplomatisk politiker som är välvilligt inställd till det europeiska samarbetet. Även om han som merparten av alla politiker har haft en del kontroverser i sin bakgrund så är han pragmatisk och stabil. Detta står i direkt motsatsförhållande till Václav Klaus som minst sagt är färgstark och kontroversiell. Medan Topolánek säger sig ha präglats av författare som Hemingway är presidenten en utpräglad liberal som starkt färgats av filosofer som Friedrich Hayek and Milton Friedman. Han har länge samarbetat med den liberala tankesmedjan Cato Institutets i Washington DC och har publicerat många uppmärksammade och politiskt inkorrekta artiklar - inte minst är han en uppmärksammad EU-kritiker. Václav Klaus har lyckats bli personlig ovän med Sarkozy genom att vägra hänga upp EU-flaggan i det tjeckiska parlamentet och har gjort många oroliga inför de kommande klimatavtalen genom att kalla klimathoten för en myt som ingen egentligen tror på. Historierna om Václav Klaus frispråkighet är oändliga och troligtvis kommer de under detta år bli många fler. Det är uppenbart att det kommer bli en utmaning för Topolánek att leda EU samtidigt som han måste hantera sin idérika kollega. Men kanske är det helt i onödan som den europeiska eliten har huvudvärk, kanske är Václav Klaus precis det som EU behöver. Med lågt valdeltagande och ett allmänt oengagemang från majoriteten av befolkningen måste EU-frågorna bli enklare, roligare och mer provokativa. En provokation leder ofta till en reaktion och en debatt, något som är nödvändigt för att stärka intresset för Europapolitik och även stärka medborgarnas inflytande. Eurokrat efter eurokrat har varit i fokus de senaste åren och tyvärr så är sanningen att de alla har varit måttligt engagerande och entusiasmerande. Det är dags för en ny kommunikation som både kan beröra och uppröra - något som Vaclav Klaus har visat sig kunna göra. Det blir även för omväxlings skull en person som starkt tagit ställning emot överstatlighet och federalism som får vara med och leda Europa - vilket är mer representativt för merparten av européerna än motsatsen. En sund kritik mot makten kan behövas för att mer ansvar ska kunna utkrävas från klåfingriga politiker och tjänstemän. Att säga det som många tänker låter så lätt men är politiskt svårt. Europatanken är enkel och bygger på frihet, kanske krävs det en nyliberal för att markera ett tydligt budskap och rocka till politiken.

Nyliberalerna rör om i EU-grytan

Ledarkolumnisten Rola Brentlin skriver i dag om EU:s nya ordförandeland Tjeckien och de idémässiga skillnaderna som finns mellan landets president och premiärminister.