I Småland är träindustrin stark. Marknadsandelen av den svenska trämarknaden är över en tredjedel. Trots det har det varit svårt att locka ungdomar till att söka träutbildningarna i regionen. För att stimulera utvecklingen av träindustrin antogs en trästrategi, Wood – the heart of Småland, av de tre regionförbunden och de tre länsstyrelserna i Småland under sommaren 2011.
– Syftet var att få fler att söka sig till hantverksprogrammet och det har vi varit engagerade i sedan dess, säger Michael Engström, lärare för finsnickerieleverna på Västerviks gymnasium.
Tanken med strategin är att man genom fokuserat och strukturerat arbete ska öka träindustrins attraktionskraft. Sett till hela landet har antalet sökande till hantverksutbildningar i landet dramatiskt minskat under de senaste åren. Så har det varit även i Västervik men till skillnad från andra orter har man valt att ha kvar sin gymnasieutbildning.
– Vi har sett att näringslivet i regionen behöver den här kompetensen hos sin arbetskraft, säger Pontus Larsson, rektor för hantverksprogrammen i Västervik.
I dagsläget har finsnickeriprogrammet tio utbildningsplatser per läsår. Ansträngningar med att öka attraktionskraften i yrket och att man flyttat till nya lokaler i direkt anslutning till det övriga gymnasiet i Västervik har fortfarande inte ökat söktrycket i någon större utsträckning. Fortfarande finns tomma platser i varje klass, men det går åt rätt håll.
– De som går första året är sju, på andra året är de fem stycken och eleverna som läser tredje året är tre i sin klass, säger Michael Engström.
Den grupp som börjar fylla på i klasserna är framför allt de ungdomar som räknas som nyanlända i kommunen. Att bli behörig till en gymnasieutbildning kan vara ganska tufft om man kommer till Sverige utan en ordentlig skolgång i bagaget.
– En del som kommer hit är välutbildade men andra kan i stort sett vara analfabeter, säger Pontus Larsson.
Alla ungdomar i rätt ålder som är nyanlända eller asylsökande får gå en introduktionskurs på gymnasiet där lärandet av det svenska språket sätts i främsta rummet. Även om eleven egentligen inte är behörig kan den samtidigt som introduktionskursen genomförs gå på finsnickeriprogrammet.
– En del är väldigt ambitiösa. De vill tjäna egna pengar och ser en möjlighet till ett arbete, säger Michael Engström.
I Gamleby ligger Mellbloms Bygg & Snickeri. De försöker att ta emot en praktikant per termin. Ägaren, Örjan Mellblom, berättar att det inte alltid är helt enkelt att ta emot en elev. Det kräver energi från företagen att lotsa en ung elev i arbetslivet. Trots ansträngningen är gymnasieutbildningen i Västervik viktig för Örjan Mellbloms verksamhet i Gamleby.
– Det är viktigt med de grundkunskaper som eleverna har. De två senaste som jag har anställt här har gått utbildningen på Västerviks gymnasium.
Paradoxen med gott om arbetstillfällen och det låga söktrycket till utbildningen är något som går över huvudet på rektor Pontus Larsson.
– Ingångslönen i industrin efter en godkänd utbildning hos oss är 21 500 kronor om man tar anställning där det finns ett kollektivavtal. Efter några år är man uppe i 25 000 kronor i månaden.
En vanlig invändning mot yrkesutbildningarna är att man saknar den behörighet som behövs om den studerande skulle vilja söka en högskoleutbildning.
– Vi tycker tvärt om. Det är bra att ha en yrkesutbildning i botten även om man kan tänka sig att läsa vidare på universitet. Då har man ett yrke att falla tillbaka på, säger Michael Engström.
Pontus Larsson berättar att det för den ambitiöse finns möjlighet att läsa en yrkesutbildning och samtidigt få en fullständig behörighet till universitetsutbildningar.
– Alla som vill få en viss typ av behörighet ska kunna få det. Det kräver extra arbete för eleven men vi nekar ingen utbildning här.
För Marco Lind var det passionen för trä som avgjorde valet av utbildning. Högstadiebetygen var goda vilket gjorde det svårt för hans tidigare lärare att förstå att han överhuvudtaget valde en yrkesutbildning.
– De undrade varför jag valde en sådan utbildning när mina betyg var så pass bra. Men jag kan säga att det är svårare att lära sig att snickra än att lösa en ekvation.
Marco Lind går sista året och har varit ute och praktiserat i den automatiserade träindustrin. Han upplever inte att skolan ligger i framkant rent tekniskt men att det finns en poäng med att det är på det viset.
– Industrin ligger en bit före men det är nog bättre att vi lär oss på det här manuella sättet. Det skulle vara svårt att gå till arbetslivet om det var tvärt om.
I dagsläget står branschen inför tre stadier. Först och främst genomgår arbetskraften ett generationsskifte. Personer i träindustrin ska gå i pension och behöver ersättas. För det andra har delar av branschen tidigare levt med en osäker marknad.
– Vi kan se att industrin går bättre och att den börjar återrekrytera igen. För det tredje så finns det ett löpande rekryteringsbehov av utbildad personal, säger Henrik Smedmark, utbildningschef för branschorganisationen TMF – Trä- och möbelföretagen.
Henrik Smedmark berättar att det under ett normalår behövs omkring 1 000 personer till träindustrin i landet. Att det ovanpå det är en generationsväxling i branschen gör att siffran stiger avsevärt. Finsnickeriutbildningarna på gymnasienivå tillsammans med Yrkeshögskoleutbildningarna examinerar 200 personer med yrkeskompetens per år. Sammanlagt motsvarar det en tiondel av vad branschen behöver av utbildad personal. Träföretagen i Småland står för omkring 35 procent av den svenska träindustrin, kanske mer.
– Arbetsförmedlingen säger att de förmedlar mellan 700 till 800 arbeten per år i området. Man räknar med att de förmedlar var tredje jobb som finns på träsidan, säger Henrik Smedmark.
Hos Västerviks kommuns största företag i träsektorn, Totebo AB, ligger ett varsel sedan i våras. Det innebär att de inte anställer personer överhuvudtaget för tillfället, men tidigare har elever som haft praktik på fabriken fått anställning.
– Vi är välvilligt inställda till att ta emot elever från programmet och det är en stor fördel för oss att rekrytera utbildad personal, säger Johan Lindell, produktionschef på Totebo AB.
Det är inte alla arbeten inom träindustrin som behöver den typ av kompetens som eleverna på finsnickeriprogrammet besitter. För 2014 fanns det nästan 3 000 lediga jobb inom träbranschen i Sverige.
– Även om det finns arbeten som inte ställer krav på ett särskilt kunnande krävde åtminstone 1 500 av de platserna kvalificerad yrkesutbildning, säger Henrik Smedmark.