Polishundens känsliga nos kan hitta sådant som inget mänskligt öga kan se.
De nya ekipagen behövs i organisationen. Egentligen ska Kalmar län ha 13 hundpatruller. I dag är det tio. Med dem som är under utbildning kommer polisen alltså upp i tolv, om de klarar alla prov som krävs.
Det berättar Kenth Sjöberg, som är chef för hundgruppen i Kalmar län.
Innan utbildningen har poliserna haft ett halvårs provtjänst i hundgruppen, för att se om det verkligen är något för dem. Enligt Sjöberg är det viktigt att det är ett genomtänkt beslut, och att den som vill bli hundförare förstår vad det innebär.
Och har man familj, måste den förstå vad det innebär att ha en hundförare i familjen. Hunden bor med familjen, som en vanlig hund. Det betyder att det blir smutsigt och pälsigt, och att man blir uppbunden. Det sociala umgänget kan påverkas, liksom möjligheten att resa bort.
Även om en hundförare inte är i tjänst dygnet runt, finns det enligt Kenth Sjöberg, en förväntan att de ställer upp, även om de är lediga. I alla fall om det handlar om att rädda liv. Och sådana larm kan ju komma dygnet runt.
Vad gör då en polis med hund? Kenth Sjöberg igen:
– Vi spårar efter gärningspersoner, letar efter narkotika, vapen, blod, sperma, brandfarliga vätskor, sedlar som är undanstoppade och föremål som luktar människa. Vi letar också efter försvunna personer, eftersom alla polisers främsta uppgift är att rädda liv.
Vissa brott skulle inte gå att lösa utan hundens fantastiska nos, som till och med kan skilja enäggstvillingar åt.
– Sådant som vi människor inte kan se med ögat, kan hunden känna med sin nos, säger Kenth Sjöberg.
Hundarna kan även användas vid våldsamheter eller där det finns risk för våld, och som personligt skydd för den polis som rycker ut.
En polishund lever med sin hundförare som en vanlig hund, men är också en arbetskamrat.
De som nu utbildas till hundförare, kommer att utgå från Kalmar, men tillhör hundgruppen i Kalmar län. Det betyder att de även kan hjälpa till i Västerviks kommun.
Vid långa eftersök av personer, kan det hända att hundekipage från hela regionen får hjälpa till. Alltså från såväl Skåne som Blekinge, Kalmar och Kronobergs län.
I glesbygdslänen, med mycket skog och få människor som ser vart försvunna personer tar vägen, finns det ett större behov av hjälp från hundekipage utifrån än i Skåne, enligt Sjöberg.
– Det är fler försvinnanden här i Kalmar och Kronoberg, som leder till långa eftersök, än vad Skåne har. Så det är fler Skånehundar här, än tvärtom.