Efter en vecka på polishuset i Västervik känner sig Lisa Koblanck inte riktigt varm i kläderna än.
En ny arbetsplats i en ny stad gör att intrycken blir många och skillnaden mellan Västervik och Gotland där hon jobbade innan skiljer sig ganska mycket.
- Jag tror att det här kan bli jättebra, att börja om från början. Inget är självklart när man kommer till en ny arbetsplats, det är nya rutiner och jag försöker lära mig efter hand.
Lisa Koblanck började jobba med utredningar 1995 och det handlar om alla möjliga typer av brott, allt från datastölder till relationsvåld.
Hon tycker själv att det roligaste är när det blir variation i arbetet, när långa utredningar blandas med korta. Hon säger att det är skönt att kunna se ljuset i slutet på tunneln när hon jobbar med kortare utredningar.
Efter 20 år som polis tycker hon själv att hon blivit en typisk utredare.
- I början ville man väl som de flesta åka blåljus men jag började jobba ganska tidigt med utredningar. Jag "sitter inne" den mesta av tiden och det blir mycket förhörsrum och samtal med myndigheter.
På frågan om när jobbet känns som mest tillfredsställande svarar hon att det är när hon lyckas ro i land en utredning där målsägande farit illa.
- Om man till exempel jobbar med våld i nära relationer är det skönt om man kan få gärningsmannen straffad. Det ska vara värt att anmäla om man blir utsatt för våld och då gör ett straff stor skillnad, även om straffet i sig inte blir så stort.
Lisa Koblanck säger att en av ambitionerna med polisyrket är att utvecklas. Just nu går hon en chefsförsörjningsutbildning som ska se till att de som söker chefsjobb inom polisen ska ha utbildning och vara rustade för uppdraget.
- Jag skulle kunna tänka mig ett chefsjobb och strävar väl till viss del. Men när eller var, det får jag se.