Solveig Thorsson rekommenderar andra äldre att ta chansen och testa detta.
Campus Västervik driver ett projekt som ska hjälpa äldre personer att hålla kontakten med sina nära och kära, något som förstås också är till glädje för de anhöriga.
Via en enkel skärm kan de äldre ta emot videosamtal, utan att ens behöva röra vid apparaten. Med en stor knapp nere i ena hörnet kan de vrida av apparaten, när de inte vill bli nådda.
För Tina Lindström har det varit en fantastisk lösning att hennes mamma har fått detta.
– Jag känner inte så dåligt samvete längre. Alla skulle ha det här. Det är toppenbra!
Hennes mamma, Solveig Thorsson, 90 år, i Västervik, är lika entusiastisk hon.
– Det är jättebra, säger hon.
I höstas kände hon sig så nedstämd, eftersom hon inte orkade åka bort och fira jul ihop med en massa släktingar, samtidigt som hon gruvade sig för att sitta ensam i sin lägenhet.
Då fick hon den här skärmen. Tack vare den kunde hon känna att hon var med i julfirandet med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Samtidigt fick hon en chans att vila mellan varven.
Det fungerar så att de ringer upp henne via sin smartphone. Om apparaten är på, går sedan samtalet igång automatiskt.
Klara Björkum är projektledare och hjälper deltagarna med teknisk support.
Klara Björkum på Campus säger att de har fått bidrag från Kampradstiftelsen till detta. De har 25 skärmar som ska placeras ut hos pensionärer i Västerviks kommun under ett års tid.
– Vi har fortfarande några skärmar som inte är utplacerade än, säger hon.
Solveig tror att en del äldre kan vara rädda för att prova den nya tekniken, men själv tycker hon att den är väldigt lätt att använda.
Vad säger du till äldre som tvekar?
– Ta chansen. Absolut. Det är det bästa som hänt mig, säger hon.
Elin Björnsson anser att enkelheten är storheten i det här projektet.
Eftersom det bara finns en avstängningsknapp, går det inte att råka göra fel. Det ser Klara som en stor fördel.
Redan i dag finns förstås teknik för att prata och se varandra i mobil, dator och på läsplatta, men inte så enkelt som detta.
Elin Björnsson, kommunikatör på Campus, är inne på samma linje.
– Enkelheten är storheten i det här projektet, skulle jag säga. Hade min mormor levt i dag, hade vi använt det här jättemycket.
Maria Wikström från hemtjänsten är också positiv.
– Man har märkt jättestor skillnad på Solveig. Hon är piggare och gladare och har fått bättre kontakt med släkten. Hon har alltid något att berätta, när man kommer nu.
Klara Björkum, Elin Björnsson och Solveig Thorsson samlade framför skärmen, som står på köksbordet.
Projektet heter "Vad händer i dag?". Klara, som är projektledare och hjälper de äldre med teknisk support och installation, hoppas att det på sikt ska bli ett forskningsprojekt och att fler personer då kan få vara med.
– Vi söker bidrag till det, säger hon.
När året är slut, får deltagarna behålla utrustningen, men eventuellt tillkommer en månadskostnad.
De som ringer upp behöver bara ha en smartphone, där de ringer via en app. Tina säger att hon har berättat om det här för sina vänner och då är det många som önskar att deras föräldrar hade detta.
– Man måste ju ha kontakt med sin familj. Det är viktigt att man får hjälp med detta, säger hon.
Gustav Eliesersson och Tina Lindström fikar ihop med mormor/mamma Solveig Thorsson på distans.
Själv bor hon i Kalmar och hennes syster i Stockholm, så det är en bit för dem att åka för att hälsa på. Tina säger att hon inte hinner besöka sin mamma så ofta som hon skulle vilja, på grund av jobb och annat.
Men sedan Solveig fick den här skärmen, pratar de nästan varje dag. Ibland fikar de ihop.
– Det är jättebra. Helt fantastiskt. Vi pratar mycket mer nu än förut. Nu ser man hur hon ser ut, om hon har en ny klänning och så. Det känns som mamma är så nära nu, säger Tina.