Ny och gammal politik kring Östersjön

Med inträdet i EU, Finland och Sverige 1995 och Polen 2004, markerades en historisk förändring. EU:s medlemmar har precis som förr förbindelser med grannarna utifrån nationella egenheter. Men EU skapar en ny, tryggare dimension, skriver Bo Ture Larsson

Västervik2009-07-27 00:07
Härförleden (15 juli) fyllde Carl Bildt 60 år. Det är nog åtskilliga av hans kolleger och kontrahenter i EU och världen i stort som har svårt att tro det, på utseendet. Han framtonar ju lika ungdomlig som den polske kollegan, Radoslaw Sikorski, född 1963 och den finländske, Alexander Stubb, född 1968. De tre företrädarna för länder kring Östersjön har likheter. De är utåtriktade, kunniga, världsvana. De gillar att lägga ut texten om världens problem. De - i alla fall Bildt och Sikorski - uttrycker sig ibland mera rättframt än diplomatiskt. Geografi och historia innebär att relationen till Tyskland och Ryssland varit och förblir av avgörande betydelse för finländare, polacker och svenskar. Under förra seklet upplevde de, lindrigt i fallet Sverige, smärtsamt i fallet Finland och katastrofalt i fallet Polen, följden av att ligga mellan Berlin och Moskva. Med inträdet i EU, Finland och Sverige 1995 och Polen 2004, markerades en historisk förändring. EU:s medlemmar har precis som förr förbindelser med grannarna utifrån nationella egenheter. Men EU skapar en ny, tryggare dimension.Ändå har den inte varit helt lätt att träda in i. För Polen är den dramatiska historien en anledning. Att det med sina nästan 40 miljoner invånare har en annan självuppfattning än småstaterna Finland och Sverige är en annan. Och en tredje anledning är att landet 2005-2007 leddes av partiet Lag och Rättvisa. Det brukar kallas nationalkonservativt. Omvärlden har mest noterat dess skepsis mot EU i allmänhet och Tyskland i synnerhet. Sedan valet 2007 har en ny koalitionsregering, ledd av statsministern Donald Tusk, återupprättat Polens anseende. En symbolisk markering härav är att EU-parlamentet utsett Jerzy Buzek till ny talman.Buzek var polsk statsminister 1997-2001. På EU-planet hör Buzek till Europeiska folkpartiet, EPP. Det samlar kristdemokratiska och konservativa partier, såsom Bildts moderater, Stubbs samlingsparti och Sikorskis Medborgarplattform och de tyska kristdemokraterna. Buzek stärktes som kandidat till posten av att EU-valet 7 juni gick bra för EPP, och än mer för Medborgarplattformen. Med 44 procent av rösterna, mer än i valet 2007, kunde statsminister Donald Tusk tolka utgången även som en bekräftelse på att hans regering behållit folkets förtroende. Men Lag och Rättvisa klarade sig också bra, vann drygt 27 procent av rösterna, efter angrepp på Medborgarplattformen för att vara illojal mot den polska nationen, när denna inte delade Lag och Rättvisas uppfattning att de tyska kristdemokraterna med sitt manifest inför valet "ifrågasätter resultaten av andra världskriget och gränserna". Utrikesminister Sikorski kallar tvärtom Tyskland "vår nyckelallierade i EU och Nato". Polen har sedan demokratiseringen inleddes 1989 haft ledare som vunnit beundran och respekt i sitt arbete för att bemästra historien, bygga ett bättre Europa och placera sitt land på världskartan. Men också Polen har sin beskärda del av politiker vars affärsidé är att spela på fördomar och rädsla, inåt och utåt. Därför finns det anledning hålla tummarna för att politiker som Tusk, Buzek och Sikorski får fortsätta att forma bilden av Polen. (SNB)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!