Ny inriktning för försvaret i vår

Under 10-15 år har försvaret och säkerhetspolitiken diskuterats för lite i Sverige. Tidigare försvarsomställningar har inte förankrats. Det finns få som kan förklara hur försvaret ser ut i dag och vad det kan, eller inte kan. Det försvar Sverige har idag är resultat av en rad tidigare försvarsbeslut och har uppstått därför att politiken lagt fast en sådan styrning. Kvaliteten är på många sätt bra och bekräftas i internationella insatser och övningar. Vi är ett av de mest ansvarstagande och drivande länderna i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i EU och är Natos kanske mest uppskattade partnerland - vi gör goda insatser i bland annat Kosovo och Afghanistan. Svenska officerare har ett bra rykte för sin kompetens och sina värderingar. Att vårt flygvapen är av högsta internationella klass vet vi bland annat från Red Flag Nellis. Ubåtsvapnet är ledande inte bara i Östersjön, utan bland konventionella ubåtar överhuvudtaget. Men försvaret dras också med problem som tynger ner den samlade försvarsförmågan. För det första är alltför få i dagens nationella insatsorganisation tillgängliga för att göra insats. Det tar också tid att få dem på plats. Bara en tredjedel - eller 11 400 man - är tillgängliga för insats inom ett år. Förklaringen är att det helt enkelt inte har ställts krav från politiken på att de övriga två tredjedelarna ska vara tillgängliga för insatser. För det andra har insatsorganisationen inte tillräcklig användbarhet. Dagens uppdelning i en nationell insatsorganisation och en särskild utlandsstyrka är slöseri både med kunskap och pengar. Det gör att varje gång vi ska använda försvaret för en internationell insats måste vi bygga ett nytt förband. Dyrt bli det också. För framtiden ska det vara samma förband som är användbara för insatser både hemma och borta. Det är också viktigt att fler soldater och officerare kan delta i internationella insatser. Officerare bör vara beredda att göra insats när och där det behövs. Att parterna kan komma överens om anställningsavtal med skyldighet att delta och att det karriärmässigt lönar sig att delta i insats vore viktiga byggstenar här. För det tredje behöver vi en personalförsörjning som tar bättre tillvara på den kompetens och de erfarenheter som finns i försvaret. Fler behöver jobba en längre tid i en och samma befattning. Som på varje arbetsplats är det viktigt med erfaren personal i organisationen. Även utbildningen av värnpliktiga måste tas tillvara längre och bättre. Alltför få av de som genomgått värnplikt väljer idag att vara en del av försvarets framtid. En övergång till frivillig rekrytering och tidsbegränsade anställningar skulle kunna lösa detta. För det fjärde måste vi komma få en materielförsörjning bättre anpassad till försvarets uppgifter. Vi arbetar tillsammans med andra länder för att sprida fred och säkerhet och det är viktigt att materielen vi har fungerar tillsammans med andra länders förband. Pågående operationer ska prioriteras vad gäller materieltillgång. En nyckelfaktor här är att i första hand köpa befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel på marknaden, med samma krav- och användarspecifikationer som de länder vi samarbetar med. Så ökar vi försvarsförmågan och sparar pengar. I vår lägger regeringen fram en ny inriktning för det framtida försvaret. Vi kommer då att beskriva hur det nya försvaret ska se ut och varför. Ledorden kommer att vara användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet. Lyckas vi med det står Sverige väl berett att i framtiden värna våra grundläggande värden och intressen - inom och utom landet, självt och tillsammans med andra.

Ny inriktning för försvaret i vår

I veckan håller Folk och försvar sin årliga konferens i Sälen med seminarier och debatter om det svenska försvaret. Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på dagens debattsida om vilka möjligheter och utmaningar det svenska försvaret står inför.