Historikern Svante Kolsgård är väl bevandrad i brukens historia. Här visar han runt i Överum.
– Brukssamhällena var en väldigt manlig miljö. Men man ska samtidigt inte förringa kvinnornas roll. De skötte viktiga sysslor. Och om en man förlorade sin hustru gifte han om sig.
Det säger historikern Svante Kolsgård.
Han förklarar att det inte alltid var så lätt att växa upp som flicka på en bruksort. Enda valet var i princip att gifta sig – eller flytta.
Vi ses vid Överums bruk en tisdagseftermiddag i juni. Regnet hänger i luften så vi står och pratar under tak i den vita paviljongen som ligger på Brukstorget med utsikt över kyrkan, församlingshemmet, bruket och den gamla arbetarlängan.
– Hela miljön här är så brukstypisk. Här finns en bruksgata och ett brukstorg och lite längre bort ligger bruksherrgården. Den skulle ligga lite upphöjd och synlig vilket den gör här i Överum, säger Svante Kolsgård.
Men bruksmiljön ser inte ut som den gjorde när allt startade för 370 år sedan. Paviljongen byggdes exempelvis 1918, arbetarlängan 1860 och brukskontoret 1846.
I både Överum och Ankarsrum var bruken små väl fungerande samhällen, berättar Svante. Det var bruken som finansierade ortens skola bland annat.
Bruksägarna var väldigt måna om sina anställda. De stöttade ortens föreningar, särskilt föreningar för lagidrotter, vilket stärkte bruksandan. Det fanns dessutom ofta en bruksorkester, något som finns kvar än i dag på sina håll, bland annat i Överum.
– Brukspatronerna såg till att alla höll samman och var måna om bruksandan. Syftet var att hålla kvar de anställda på orten och samtidigt hålla nere lönerna, säger Västerviks museums Olov Nimhed som också är författare till boken.
Bruken hade också egna läkare och barnmorskor och tack vare barnmorskorna fick kvinnorna god kunskap om amning, vilket ökade spädbarnens överlevnad.
– Men i Västerviksområdet fanns också ett av Sveriges så kallade "sju svarta provinsialläkardistrikt". Här ute i skärgården dog det väldigt många små barn, säger Svante Kolsgård.
Svante Kolsgård och Olof Nimhed visar runt kring bruket i Överum.
Svante Kolsgård och Olof Nimhed promenerar runt på bruksområdet. Här gjorde man inledningsvis kanoner. En av dem avfyrades faktiskt på midsommarfirandet på Löfstad slott i Östergötland, en privatägd kanon från 1789.
Bruksherrgården ligger högt i närheten av bruket.
Den byggnad som i dag är församlingshem var tidigare kyrka. Den nuvarande kyrkan som ligger alldeles bredvid byggdes 1872.
Bruksmiljön i Överum är välbevarad och väldigt typiskt uppbyggd.
Svante Kolsgård och Olof Nimhed på promenad längs den typiska bruksgatan.
Bruksandan var så stark att den också gjorde det svårare för fackföreningar att värva medlemmar, berättar Svante. Särskilt svårt var det i Överum. Först 1937 etablerade sig facket i Överum, jämfört med tidigt 1900-tal i bruksorterna Ankarsrum och Gunnebo.
– Bruksarbetarna hade större solidaritet med bruksledningen än med facket. De fick ju förhållandevis bra bostäder, tillgång till läkare, bra skolgång och äldrevård.
Men vad var det då som gjorde att bruken startades? Jo här i Västervikstrakten fanns det gott om skog och vattenkraft och dessutom låg havet nära, förklarar Olov Nimhed. På 1850-talet fanns det exempelvis 54 småhamnar längs Tjustkusten.
Bruken i Tjust bidrog också till samhällets utveckling. I slutet av 1800-talet var bruksherrarna väldigt intresserade av ny teknik och de drev bland annat igenom järnvägssatsningar som resulterade i att Tjustbanan byggdes 1879.
Men några av satsningarna blev inte av. Det fanns förslag på en järnväg med bara en rälsskena som skulle ha dragits på landsvägen mellan Ankarsrum och Verkebäck, men den blev aldrig verklighet.
– Det fanns också planer på att gräva en kanal mellan Falerum och Helgenäs men det blev aldrig heller av.
Svante Kolsgård är huvudförfattare till Västerviks museums nya bok om kommunens brukshistoria. Bruken i Överum och Ankarsrum var först ut. Men det fanns givetvis fler bruk i Tjust: i Edsbruk, Almvik, Gunnebo och Toverum.
Bruksherrgården ligger längst bort på Bruksgatan i Överum. Den är nu privatbostad.
Historikern Svante Kolsgård är huvudförfattare till Västerviks museums nya bok om bruken i Tjust. Brukskontoret var fram till 1950-talet ett påkostat stall.
Bruksherrgården ligger upphöjd i Överum.
Den här delen av bruket byggdes 1915 enligt inskriptionen på väggen.
Byggnaden till vänster är i dag församlingshem. Tidigare var den kyrka. Bakom Svante Kolsgård syns en gammal arbetarlänga som nyligen fick nya ägare.
Olof Nimhed är redaktör för den nya historieboken och historikern Svante Kolsgård är huvudförfattare.
I bruksparken växer stora bokar.
I bruksparken går det att läsa mer om bruket och dess historia.
Den byggnad som nu är brukskontor var tidigare stall för herrgårdens hästar. Här åt hästarna sitt foder ur krubbor av marmor. Byggnaden uppfördes 1846.
Bruket har byggts ut under åren. På den här byggnaden står årtalet 1954.
I bruksparken som ligger mellan Bruksgatan och Vallongatan finns det en paviljong. Här firar Överumsborna nationaldagen bland annat.
Vid brukstorget ligger den relativt nybyggda kyrkan. Till höger vid Vallongatan ligger en arbetarlänga och den gamla kyrkan som i dag är församlingshem.