Nu våras det för tåget
Tio år har gått sedan det senast rullade ett smalspårståg ända in till Västerviks station. Nu är det dags igen!
De sista pusselbitarna för att få till stånd trafiken har lagts de senaste dagarna.
Banverket har installerat en skiljeväxel vid Jenny station och ytterligare fyra växlar ordnas av "Smalspårsfolk".
- Hela ställverksbygget från Västervik till Jenny börjar bli klart, säger Magnus Andersson. Västervik får tekniskt sätt en lång station.
- Skiljeväxeln är ett konkret exempel på att hela projektet går mot sin fullbordan. En mödosam process är över.
Hela investeringen som gjorts är på över tio miljoner kronor och innefattar ombyggnaden av spårområdet vid Västerviks station.
- Smalspårsdelen har kostat ungefär två miljoner kronor och för vår del har det blivit 700000 kronor.
- Jag tycker kostnaden är rimlig för vi skall komma ihåg att signaltekniken är dyr.
Självklart skall det bli någon form av återinvigning men Magnus Andersson kan inte säga när.
- Vi måste först vara säkra på att allt fungerar.
Det våras för tåget skulle man kunna säga.
Lokstallarna har renoverats, bangården rustats upp för att säkerställa godstrafiken och snart kommer smalspårstrafiken i gång igen ända in till stan.
Att detta sker just den 16 november är i sig värt att nämna. Det var nämligen just denna dag som HWJ, Hultsfred Westervik Jernvägs AB öppnade den 66,2 kilometer långa sträckan för allmän trafik.
Året var 1879 och då blev även NVHJ, Norsholm Västervik -Hultsfreds järnvägar en realitet.
NVHJ var en sammanslagning av NBJ (Norsholm Bersbo Jernvägs AB, WÅB (Westervik Åtvidaberg Bersbo Jernvägs AB och så då ovan nämnda HWJ.
NVHJ inledde med sex stycken 1-klassvagnar från Maschinebau Actien-Gesellschaft i Nürnberg till ett pris av 6000 mark per styck.
Det var fina grejer men ändå saknades broms, belysningen var stearinljus och värmeanordningen en kamin.
Även 20 stycken III-klassvagnar införskaffades från bolaget Atlas i Stockholm.
Inredningen i dessa var mycket spartansk. Bänkarna var sammansatta av spjälor och vinkeljärn. Väggarna bestod av pärlspontat virke och var vid gaveländarna försedda med bagagehyllor. Golvet var oisolerat och bestod av oljade furubräder.
I taket fanns två stearinljuslampor. För rökarna var ett antal askkoppar monterade på sidoväggarna och dessa var minsann tillverkade vid Ankarsrums Bruk.
Västervik försågs med ett stationshus som ännu i dag är en av stadens vackraste byggnader.
Men det har funnits planer på andra stationshus. Den klassiska stadsplanen för år 1927 innehåller en ny stor stationsbyggnad ungefär där Gymnasiet i dag ligger.
Esplanaden skulle kompletteras med ytterligare en Esplanad, som skulle kallas Eriksvägen, fram till själva stationen.
Det tog många år innan det blev en väg och den heter Lektor Berlins väg.
"När NVHJ förstatligades 1949 kan man påstå att SJ fick överta en av de mest välbyggda och välskötta banor som existerat i detta land".
Så stod att läsa i Tjustbygden 1963.
Nu är det dags för ett återupplivande.
Så jobbar vi med nyheter