Mitt namn är Frida Andersson och är uppvuxen i Loftahammar och läser sedan två år tillbaka filosofi och statsvetenskap vid Uppsala Universitet. Varje sommar sedan jag var liten har jag hjälpt till i mina föräldrars bageri i Loftahammar, men den här sommaren har jag gett mig in på några helt andra bullar.
Det hela började med att jag såg killen från Västerviks-Tidningen springa omkring förvirrad på det lilla torget ute i Loftahammar förra sommaren. Jag höll span på honom genom mitt fönster mitt emot Ica där han brukade hålla till. Efter ett tag började vi hälsa på varandra, sådär som man gör i Loftahammar, bara för att alla känner alla. Jag fick en känsla av att Henrik som han heter, utkastad på landet och med redaktion intill grillkolen och pantmaskinen inne på Ica, hade det lite tufft.
Jag såg hur han kämpade på, för det gjorde han verkligen.
Efter ett tag började jag tänka att det där jobbet som redaktör i Loftahammar, kanske är ledigt till nästa sommar. Ju mer jag tänkte på det desto mer intresserad av att anta samma utmaning som Henrik gjort, blev jag. Så när snön började smälta uppe i Uppsala i våras ringde jag upp VT. Min uppgift var då att säga att jag kan Loftahammar bäst, och nått i den stilen blev det, för jag fick i alla fall jobbet.
Nu är det upp till mig att visa att jag kan Loftahammar bäst. Att jag har koll på allt roligt som händer Här i sommar och alla spännande människor som besöker sommarparadiset.
Till min hjälp behöver jag så klart er som älskar Loftahammar, så gå inte förbi pantmaskinen utan att tipsa!