Det Àr en knapp vecka kvar till premiÀren och Arne Meijer beskriver lÀget som en organiserad oordning. Det Àr bara tre repetitioner kvar och nu ska allt sitta men det Àr som om en osÀkerhet infinner sig hos skÄdespelarna allt eftersom premiÀren nÀrmar sig.
â Alla kĂ€nner sig lite smĂ„stressade. Jag tror att det hör till, annars Ă€r man inte koncentrerad, sĂ€ger han.
De har varit i Bryggaren och övat sÄ gott som varje kvÀll sedan den 15 december. NÀr förestÀllningarna drar igÄng Àr det en förestÀllning varje fredag och tvÄ förestÀllningar varje lördag hela januari. Arne berÀttar om en gÄng för nÄgra Är sedan nÀr de hade dansauditions. Det var ett tiotal kvinnor som kom och provdansade inför en koreograf och efterÄt talade Arne Meijer om för dem att hela december och januari gÄr Ät till revyn.
â Jag sa att enda gĂ„ngen man fĂ„r vara frĂ„nvarande Ă€r om man dör. Det var bara tvĂ„ som stannade kvar, sĂ€ger han och skrattar.
Men det ligger allvar bakom orden, gruppen mÄste Àgna all sin lediga tid Ät revyn. NÀr eftermiddagsförestÀllningen pÄ lördagen Àr slut Àr det kÀmpigt att ladda om för kvÀllsförestÀllningen, men Arne sÀger att de mÄste tÀnka pÄ sin publik.
â Ăven om det Ă€r andra gĂ„ngen den dagen för oss sĂ„ Ă€r det premiĂ€r för publiken.
NÄgra nummer i revyn Àr inköpta men precis som tidigare Är Àr det mycket lokalt. Och det Àr jÀtteviktigt att publiken kÀnner igen personerna som det skojas om pÄ scenen. Lika viktigt Àr det med toppar och dalar i revyn. Och i numret VÀnner i första akten lÀgger de skÀmten helt Ät sidan.
â Den lĂ„ten handlar om de som sitter utanför matbutikerna. De har det jĂ€kligt tufft, jag skulle aldrig vilja utsĂ€tta mig för det, sĂ€ger Arne Meijer.