Nu börjar allvaret

På flera sätt var tisdagen en historisk dag. Framför allt för att Barack Hussein Obama svors in som USA:s förste afro-amerikanske president.

Västervik2009-01-22 00:07
Ola Mårtensson
Det gick inte att ta miste på stämningen i Washington när Obama svor presidenteden. USA stannade upp för att vara med om något mycket speciellt, något många - i synnerhet afro-amerikaner - knappt ens vågade drömma om. En svart man i Vita huset. Barack Obama och hans valseger är en viktig länk i kedjan i kampen för ett USA utan rasdiskriminering. 1865, avskaffades slaveriet, 1870 valdes den första svarta kongressledamoten in, 1964 förbjöds rasdiskriminering och 1970 valdes den första svarta guvernören. De händer som en gång byggde Vita huset, var bland annat afro-amerikanska slavars. I dag är Vita husets invånare afro-amerikaner. Symbolvärdet är stort och hans seger ska inte underskattas.En del svenska kommentatorer och debattörer var ganska avmätta när de rapporterade och diskuterade kring installationstalet dagen efter ceremonin. Med tanke på hur merparten av svenska medier och debattörer tidigare hyllat Obama, är det ändå lite märkligt. Samtidigt är det klart att förväntningarna omöjligen kan slå in eller överträffas varje gång. Obamas tal som han höll under segernatten och även installationstalet innehöll många retoriska formuleringar som säkert kan bli klassiska och som eftervärlden kommer att citera. Men självklart är det bara spekulationer, något sådant går inte att förutsäga redan dagen efter. Framför allt är det avhängigt av hur Obama lyckas i sin politik. Retorik och politik har ju dessvärre en ovana att i slutänden glida åt olika håll. Men Obamas installationstal var såväl korrekt, sakligt som engagerande och förtroendeingivande. Obama öppnade för dialog i utrikespolitiken genom att anföra "en ny och fredlig era". "Till dem som klamrar sig fast vid makten med hjälp av korruption, svek och genom att tysta meningsmotståndare: Ni ska veta att ni är på fel sida om historien men att vi kommer att sträcka ut en hand om ni är villiga att öppna er knutna näve", sa Obama i sitt tal. Stöd och harmoni hänger på dessa staters och ledares vilja att närma sig demokrati och öppenhet. Det är en riktig markering, må den ljuda i Teheran såväl som i Pyongyang och Peking som i Harare och Moskva. I går skrevs historia, det görs också i morgon - om det blir en bra eller dålig, återstår att se. Lyckas Barack Obama med konststycket att få till stånd en dialog med hittills opålitliga stater och öppnar deras ledare sina knutna nävar och tar den hand Obama sträckte ut i går vid installationen, då har han lyckats med ett litet steg på vägen. Inte bara USA har anledning att hoppas att han lyckas. Det har även vi.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!