Det var läkarserierna på tv som gjorde att hon blev intresserad av just det, tillsammans med ett stort intresse för biologi och människokroppen. Nour berättar att hon velat bli läkare så länge hon kan minnas.
– Jag minns att min mamma sa till mig att det inte stämde med verkligheten som i läkarserierna, men det var ändå något jag fastnade för. Jag gillar att hjälpa människor och jag gillar när det händer saker, så jag tror det kommer passa mig, säger hon.
Därför har hon kämpat hårt med studierna under hela gymnasiet och kommer att gå ut med bra betyg.
Hur bra?
– Bra nog för att komma in på läkarlinjen, skrattar hon.
Det är imponerande, inte minst med tanke på att Nour och hennes familj kom till Sverige för bara sju år sedan.
De är kurder och på grund av krig och oroligheter i området hamnade de till slut i Turkiet. Men där fick barnen inte gå i skolan eftersom de inte pratade turkiska, berättar Nour.
– Man fick heller ingen hjälp med att lära sig turkiska. Och mamma kunde inte tänka sig att hennes barn inte skulle få gå i skolan.
Därför gav de sig av igen, och hamnade till slut i Sverige och Västervik. Här började Nour och hennes syskon, storasyster Nada och lillebror Amer, i skolan. Och det var inte lätt i början, att komma till ett helt nytt land och lära sig ett helt nytt språk.
– Men jag har haft jättefantastiska lärare. Först gick det väldigt långsamt, men sen gick det jättesnabbt och plötsligt kunde jag prata.
– Jag var ju inte så gammal och jag såg på det lite som ett äventyr. Jag tror att det är bra att försöka se saker ur olika perspektiv.
Mitt under gymnasietiden slog coronapandemin till och gymnasieeleverna blev plötsligt tvungna att studera hemifrån.
– Det har varit lite tråkigt. I tvåan gick mycket av vår tid till att bara sitta framför datorn. Men jag är jätteglad över att vi får ha en vanlig student.
De sista proven är avklarade och nu kan eleverna slappna av och bara ladda för festligheterna. För Nour är det lite blandade känslor.
– Det känns bra och kul att börja på något nytt, men sorgligt också. Att lämna vännerna och så alla fantastiska lärare vi haft här på gymnasiet.
Förstavalet är Linköping, dels för att Nour fått veta att det är en utbildning som ligger i framkant när det gäller teknik, något som hon tycker låter spännande. Men också för att det är nära hem till familjen. För familjen är något som är viktigt för henne.
– De tycker det är jättekul att jag har ett mål som jag jobbar för och de har alltid funnits där för mig. Nu när jag har haft mycket i skolan har mamma kommit in med fruktsallad för att jag ska få något att äta, skrattar Nour.
Alternativ nummer två är Uppsala, för där har hon sin syster som studerar till kemist.
– Det är jättebra för hon har kunnat hjälpa mig med kemin i skolan.
Det verkar tufft att börja på läkarlinjen direkt efter gymnasiet. Du har inte funderat på att ta ett sabbatsår?
– Jag har velat lite fram och tillbaka, men jag vet inte vad jag skulle göra på ett sabbatsår. Jag är orolig för att jag ska komma ifrån det här med att plugga. Så jag tänker att det är lika bra att fortsätta. Jag kommer ha tid att resa och sådant sen ändå.
Nour berättar att hon gärna vill resa och uppleva andra kulturer. Ett drömresmål är Tunisien. Det var nämligen där hon föddes.
– Mamma och pappa jobbade där då, men de flyttade därifrån när jag var bebis så jag kommer inte ihåg någonting. Därför skulle det vara roligt att åka dit.