Norsk högerpopulism starkast i Europa

En följetong i europeisk politik är hotet, mot demokratin eller i alla fall mot de etablerade partierna, från högerpopulismen, med främlingsfientlig profil. Ämnet har fått en skjuts av EU-valet. Med sitt låga valdeltagande brukar ju detta ge bättre förutsättningar för extremister. För Norge är som bekant EU-valet inget bekymmer. Men det är stortingsvalet 14 september. På tapeten är än en gång styrkan i norsk högerpopulism, med dess förmåga att attrahera väljare över blockgränsen mellan socialister och borgerliga. Norge vore inte Norge om inte högerpopulismen vore annorlunda. 36 år efter att "Anders Langes parti" för lägre skatter, friare alkohol med mera folkligt kom in i stortinget som liten uppstickare är arvtagaren, Fremskrittspartiet (Frp), i högsta grad etablerat. Frp fick i stortingsvalet 2005 nästan 23 procent av rösterna och 38 av de 169 platserna i stortinget. I opinionsmätningarna har partiet tidvis varit störst i landet. Tendensen är nu sjunkande, men Frp kan 14 september förbli bli större än de tre borgerliga partierna Höyre (Moderaterna), liberala Venstre och Kristliga Folkpartiet tillsammans. Frp skys av alla de andra. Det har vägrat vara med om de stora blocköverskridande överenskommelserna, om pensionerna, klimatet, och reglerna för hur oljeinkomsterna får användas (mera nu i krisen än i goda tider). Partiet pendlar mellan hyllningar till marknadskrafterna och statliga ingrepp. När det passar, i trängt läge, spelar man på rädsla för invandring och islam. Frp vill gärna behandlas med respekt, som en seriös partner. Men det är ju just bristen på ansvar man tjänat på. Fritt har man kunnat utnyttja väljarnas missnöje med tingens ordning och brister i de andra partierna. S-ledaren Jens Stoltenberg fattade inför förra valet det för norska socialdemokrater historiska (och över Kölen inspirerande) beslutet att gå i koalition med andra partier. Det gav en majoritet i stortinget. I opinionen gick den snabbt förlorad, men opinionsmätningarna ger nu åter de rödgröna en chans. Stoltenbergs parti lär förbli störst. Sist fick det 33 procent. Dess borgerliga partner, centern, har snuddat vid mandatspärren på 4 procent, medan Kristin Halvorsen, finansminister från vänstersocialisterna, förefaller mera uppskattad på borgerligt håll än bland sina egna väljare. Frp avstod före 2005 från att rösta ned den då borgerliga regeringen. Efter segervalet spekulerades om att Frp skulle försöka locka i första hand Höyre till samarbete. Men en bred samling mot de rödgröna är både sakligt och känslomässigt omöjlig. Frp:s (orealistiska) plan är i stället att bli störst 14 september vilket, om de rödgröna mister majoriteten, kan innebära att man får kungens uppdrag att bilda regering. Det skulle bli en symbol, om än kortlivad, på regeringsduglighet, och öppna för en ännu mera trovärdig satsning i valet 2013. Hemma och utomlands ses Frp som en del av ett europeiskt fenomen. Men först Carl I. Hagen och sedan 2006 den nya partiledaren Siv Jensen har, om man ser till väljarstödet, med framgång värjt sig mot att buntas ihop med högerpopulister i länder som Belgien, Frankrike och Österrike. Ja, Siv Jensen tycks inte ens se Pia Kjaersgaard i Dansk Folkeparti som syster i kampen. I stället odlas kontakten med det danska regeringspartiet Venstre - som är högerliberalt.

Norsk högerpopulism starkast i Europa

Europaparlamentsvalet är just avklarat i EU-länderna. Norge, som står utanför unionen, inleder i veckan stortingsvalrörelsen inför valet i september. Bo Ture Larsson skriver om detta i dagens utrikeskolumn.