Norra Calmar Läns Tidning
Under sju år gav storgodsherrarna Emil Key och Carl Rydström ut en tidning i Västervik.
- Just nu ser jag inget slut, säger Rose-Marie Möller och breder ut ett stort antal nummer av tidningen Norra Calmar Läns Tidning.
Det hela började med att Rose-Marie Möller höll på med Ellen Keys klipparkiv.
- Jag fann uppgifter om tidningen och ville veta mera.
Allt tryckt i landet finns på exempelvis Carolina Rediviva i Uppsala och Kungliga biblioteket, KB, i Stockholm.
- Jag tog kontakt med KB och nu har jag den första årgången. Om möjligheterna ges skall jag skaffa även de följande årgångarna.
I slutänden skall Norra Calmar Läns Tidning finnas tillgänglig på Kunskapskällan i Västervik och även mikrofilmas för lokalt bruk.
- Jag hoppas att exempelvis elever på gymnasiet kommer att få glädje av tidningen.
Norra Calmar Läns Tidning startade 1856 och efter en trevande start kom det ut två nummer i veckan. Tidningen lades dock ner redan 1862.
Skribenter och tidningsutgivare var storgodsherrarna Emil Key på Sundsholm och gode vännen Carl Rydström på Segersgärde.
För dagens Västerviksbor är kanske döttrarna Ellen Key och Ada Rydström mer bekanta namn.
Tidningen innehöll material från hela landet. Ofta citerades andra tidningar. Dessutom rapporterades mycket från vad som hände i riksdagen. Båda hade kontakter på högsta ort och de blev även själva riksdagsmän.
- Mycket intressant att läsa är Emil Keys artiklar om "Diverse tankar om kvinnans emancipation", säger Rose-Marie Möller.
Emil Key var liberal men var känd för att vara hård hemma och det lägre folket höll han i herrans tukt och förmaning.
Det gottgjorde han genom att vara pådrivande kraft för exempelvis en flickskola i Gladhammar och över huvud taget skolans utveckling med folkskolan och även dess högre påbyggnad. Det startades en folkhögskola och en lantbruks- och rättarskola. Den senare till och med hemma på Sundsholm.
Emil Key var även en drivande kraft i det norra landstinget och han startade även en förlikningsnämnd i socknen. I den skulle tvister lösas för att folk skulle slippa dyra rättegångar.
Nog hade han mycket att skriva om i sin tidning.
Erfarenhet av tidningsskrivande hade han också. Han hade medverkat i Aftonbladet ett flertal gånger. Som honorar fick han ett elegant cigarretui av självaste Hierta, Aftonbladets grundare.
I Ellen Keys bok Minnen av och om Emil Key del II skriver hon att fadern blivit mycket besviken över Aftonbladets hållning i viktiga frågor. Han hade också varit i strid med Barometern i Kalmar. Kampen förde han med flygblad som medföljde tidningen Calmarposten.
Allt sammantaget ledde till att Emil Key startade en egen tidning, Norra Calmar Läns Tidning med utgivning i Västervik.
Redan 1849 hade han dessutom uttalat sina åsikter om Svenska Publicistens Samhällsställning i ett eget litet häfte. Det var nämligen så att "tidningsskrivare" inte kunde bli aktuella för den Svenska Akademien.
I Västervik fanns redan VT som då hette Westerviks Wecoblad men Emil Key och Carl Rydström ville ha en egen tidning där deras åsikter kunde få ett språkrör. Bland annat behovet av en högre kvinnobildning.
Naturligtvis kunde de inte trycka på AB C. O. Ekblad & Co utan vännen Gustaf Lybeck startade ett eget tryckeri och denne medverkade även som redaktör i tidningen.
I samband med att Norra Calmar Läns Tidning lades ner flyttade detta tryckeri till Nyköping 1862.
En poäng i sammanhanget är att boktryckarna Ekblad och Björklund kom från Nyköping...
Vi skall säga att Emil Key även medverkade i Westerviks Wecoblad liksom i Dagens Nyheter, Nya Dagligt Allehanda och många andra publikationer. Enligt Ellen Key gjorde han det oavlönad.
Material och uppslag kunde även Carl Rydström tillhandahålla i mängd. Han var Kalmar läns norra hushållningssällskaps förste sekreterare, han satt i landstinget.
Dessutom var han den som organiserade och grundlade Kalmar läns norra brandstodsbolag och blev dess förste ordförande.
Han hade även mycket med Överums bruk att göra och var liksom Emil Key pådrivare av järnvägens utbyggnad.
Ett annat gemensamt var litteratur och de skrev själva poesi. Något de också hade nytta av i sin tidningsutgivning.
Så jobbar vi med nyheter