Nordkorea tyvärr verkligt

Återföreningen var magisk. Omringade av journalister, gamla presidenter och andra kändisar fick de träffa sina familjer som de inte sett på nästan fem månader. Händelsen var skrämmande lik en Hollywoodfilm, enda skillnaden var att Denzel Washington var utbytt mot en riktig president. Var gång Nordkorea pryder medias omslag är det lite som en film. En kort diktator i platåskor förtrycker sitt eget folk med järnhand och lyckas skrämma resten av omvärlden med sina kärnvapen. Hur denna kommunistdiktatur uppkommit och framförallt hur de lyckats bevara makten i ett sådant hårt grepp är ett mysterium för många och väldigt få förslag och idéer kring hur omvärlden kan bidra till att öppna upp landet verkar finnas. Fil dr. Peter Santesson-Wilson skriver på sin blogg att diktatorn bör ges incitament för att ge upp, det vill säga mer eller mindre benåda honom. Det är en intressant teori och skulle stämma om indikationer fanns på att Kim Jong-il vill ge upp. Men med tanke på att runt två miljoner Nordkoreaner, vilket är närmare 10 procent av landets invånare, svalt ihjäl i början av 90-talet utan att regimen reagerade eller gav upp är det svårt att föreställa sig att regimen känner en skuld över vad de åstadkommer. Inte heller kan man hoppas på att landets invånare kommer att agera. Inte nog med den personkult som råder kring de nordkoreanska ledarna det finns heller inget utrymme för en opposition. Eftersom arvsskulden sträcker sig över hela tre generationer har människor koll på varandra och anger varandra vid minsta misstanke. Inte heller är det säkert att någon skulle förändras om ledaren skulle kidnappas eller mördas. När Japan blev ockuperat under 40-talet vägrade invånarna ge upp tills kejsaren bad befolkningen göra det på radio - det är mycket möjligt att nordkoreanerna kommer stå fast vid sin ledare tills han beordrar något annat. Kanske ska omvärlden sluta skicka ekonomiskt bistånd till landet, då såklart med vetskapen om att det kommer orsaka en stor humanitär kris. Samtidigt är det kanske det enda sättet att stoppa tyrannen på. Ett viktigt steg blir då att få Kina att sluta finansiera landet med energi för att kunna slå ut landets militär och produktion. Nordkorea är för verklighetsfrämmat för omvärlden att relatera till och därmed framhålls det sällan i debatten. Problemet är dock att det är sant, det är ingen film och än syns inget lyckligt slut.