Nöjespalatset som förföll

I vår ska bygget på Slottsholmen stå färdigt. I tre dagar ska vi berätta historien om en plats som de styrande i Västervik lagt ner både mycket tid och pengar på, och som flera gånger gett upphov till folkstormar. I dag berättar vi om Slottsholmens betydelse för Västervik, och hur den gamla byggnaden gick från fin dansrestaurang till vad som kallades för en förfallen skamfläck.

Skamfläck. Många såg den gamla restaurangbyggnaden som en skamfläck. Bilden tagen i juni 2014.

Skamfläck. Många såg den gamla restaurangbyggnaden som en skamfläck. Bilden tagen i juni 2014.

Foto: Anders Steiner

Västervik2017-12-28 07:00

Sommarpalatset

– Jag minns att jag hade en flakcykel, som jag gjorde ärenden med. Ett av dem var att varje dag leverera lunch från Slottsholmen till hotelldirektörens lägenhet i stadshotellet.

Springschasen med cykeln heter Björn Ulvaeus. Han är tolv år, och det är hans första sommarjobb. Sommartid flyttade stadshotellets kök ut till Slottsholmen.

Restaurangen är relativt nybyggd. Den tidigare restaurangen, en stor, ståtlig träbyggnad från 1913 eldhärjades en junidag 1950.

1952 invigdes nya Slottsholmen. En modern skapelse ritad av namnkunnige arkitekten Gösta Åbergh.

– Det var en radikal byggnad på 50-talet med dess synliga betongkonstruktion och speciella planlösning. Ortspressen skrev vid invigningen att restaurangen var en stor klump, berättade arkitekten Tage Hertzell, i en intervju i Svenska Dagbladet den 18 december 2007.

Hertzell jobbade på Åberghs arkitektkontor på 50-talet, och var med och ritade Slottsholmen.

Klump eller inte. Nya Slottsholmen blev ett riktigt nöjespalats.

En som inte har några minnen från Slottsholmens dansgolv är den unge sommarjobbaren Björn Ulvaeus. När han blev gammal nog för att gå på Slottsholmen, var han upptagen på annat håll.

– Då spelade jag ute varje helg med Hootenanny Singers, berättar han.

Här försvinner Ulvaeus tillfälligt ut ur handlingen, men han börjar synas i kulisserna redan i nästa akt.

Istället blir en annan medlem i Hootenanny Singers viktig. I slutet av 60-talet kom Hansi Schwarz med i arrangörsstaben för den då unga visfestivalen i Stegeholms slottsruin. Under decennierna som kommer ska han bli Mr Visfestival.

Även den intilliggande restaurangbyggnaden spelar en roll för festivalen. Det var under många år platsen för de berömda eftersittningarna med artister och funktionärer.

Slottsruinen förklarar mycket varför Slottsholmen ska bli så omdebatterat. Det är säkert inte att överdriva att säga att Slottsholmen är Västerviks hjärta. Det var här Stegeholms fästning byggdes i slutet av 1300-talet. Med sitt läge mitt i ett sund gav fästningen skydd åt Gamlebyviken. Staden Västervik låg vid den tiden vid nuvarande Gamleby, men snart blev verksamheten kring fästningen allt mer omfattande. På 1400-talet flyttade staden till sitt nuvarande läge.

Slottsholmen är med andra ord skälet till att Västervik ligger där det ligger.

Drygt 500 år senare blir vad som nu är en ruin åter viktig för Västervik. Med åren etablerar sig visfestivalen som en av Sveriges mest kända musikfestivaler. Den hjälper till att etablera bilden av Västervik som en sommarstad.

När vi ringer runt är det ingen som kan säga exakt när det börjar gå utför för restaurangen. Axel Nilsson, tidigare kanslichef på kommunen, tror att det var något som skedde gradvis.

– Det var en fin restaurang med vita dukar. Det kostade nog att driva sommarrestaurangen, med alla orkestrar.

I slutet av 90-talet är inte Slottsholmen längre en del av stadshotellets verksamhet. Vissa somrar håller restaurangen bara öppet de allra intensivaste sommarveckorna.Resten av året står byggnaden öde, och det börjar komma klagomål på att den förfaller.

En torrlagd juldagsfest

Det var i början av 2000-talet som politikernas intresse för byggnaden började märkas.

Visgeneralen Hansi Schwarz var missnöjd med kommunens attityd mot visfestivalen. Han lät också förstå att han inte skulle vara visfestivalgeneral i all evighet. Ett resultat av diskussionerna mellan honom och kommunen blev en satsning på Västervik som visstaden.

Projektet Visstaden drogs igång, bland annat med pengar från EU och Regionförbundet.

– Västervik kan bli än mer känt som Visstaden Västervik. Inte enbart under festivalen och under sommaren, sade projektledaren Claes Brunius i Västerviks-Tidningen 2002.

Hansi Schwarz var positiv till att man försökte utveckla nya verksamheter med anknytning visor och visfestivalen:

– Det låter väldigt bra. Jag vill naturligtvis att Visfestivalen håller ställningarna även efter det att jag lagt av, sade han.

Några av idéerna blev verklighet: Visskolan, visbiblioteket och visarkivet.

Centrum för alltsammans var Visans hus tänkt att bli. Där skulle det finnas plats för utbildningar, utställningar och livemusik.

Flera olika platser diskuterades, men med tiden fastnade man för Slottsholmen och restaurangbyggnadens läge.

Ett första försök att komma över byggnaden gjordes av kommunen 2002.

Den 22 juli var kommunfullmäktige samlat till ett extrainsatt möte i gymnasiets aula. Den enda mötespunkten handlade om att köpa restaurangbyggnaden för 1,8 miljoner kronor.

Bara en timme innan mötet fick dåvarande kommundirektören Conny Jansson ett telefonsamtal. Restaurangens ägare drog sig ur!

Jansson gjorde ett försök att få honom att ändra sig, men fick sedan istället ringa runt till partiernas gruppledare och informera om vad som hänt.

Det blev ett fullmäktigemöte ändå - och av referatet att döma var stämningen upprörd:

– Det här liknar Nigeriabrev och lurendrejeri, sade Olof Nimhed från VDM.

Det skulle bli fler konflikter mellan politikerna och Slottsholmens ägare.

Hösten 2002 såldes Slottsholmen till ett ungt par.

I början av december kom chocken: Den traditionella juldagsfesten på Slottsholmen blev inte av! Hemvändare och andra fick festa på annat håll. Anledningen var att det unga paret inte fått något serveringstillstånd än. Serveringstillståndet blev en följetong under 2003. Socialnämnden menade att det fanns band mellan en av ungdomarna och den tidigare ägaren, som gjorde att man kunde misstänka ett bulvanförhållande.

Ungdomarna svor sig fria från anklagelserna och gick till rätten. De vann först i länsrätten. En oenig socialnämnd bestämde sig för att driva ärendet vidare till kammarrätten.

När kammarrättens dom, efter mer än ett år av juridiska strider, kom i mars 2004 fanns det egentligen inga vinnare.

Ungdomarna vann målet, men hade redan bjudit ut restaurangen till försäljning.

Socialnämnden hade under året som gått fått mycket kritik för sitt agerande, och sin långsamma handläggning. Sedan årskiftet 02/03 leddes både socialnämnden och kommunstyrelsen av moderater. De fick intern kritik i partiet för att inte föra en företagarvänlig politik.

I en intervju i april 2003 får det nytillträdda kommunalrådet Harald Hjalmarsson gå en balansgång:

– Det stämmer att vi vill att moderaterna ska uppfattas som företagsvänliga, men moderaterna är också ett parti som förknippas med att man ska efterleva lagar och förordningar.

Bara någon månad senare meddelades planer på att låta miljö- och byggnadsnämnden ta över ansvaret för serveringstillstånden. Ett mål som ställdes upp var att handläggningen av serveringstillstånd skulle gå snabbare.

I maj 2004 köps byggnaden av Visfestivalen AB med Hansi Schwarz i spetsen. I bakgrunden finns Björn Ulvaeus med som finansiär.

Restaurangepoken är slut, men det ska dröja ytterligare tio år innan huset kan rivas.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!