Njutbara juveler på höstens buskar
På hösten flammar buskar och träd särskilt stolta. Och tittar man riktigt nära så finner man ofta små gnistrande juveler, nämligen bären.
3-5 meter hög. De vackraste knippen av röda pyttesmå äpplen på rosenapeln.
Foto:
I en annan häck sitter fåglarna och äter av blåsvarta bär. Häggmispelns bär är av antalet besökare att döma mycket populära, här finns knappt inga bär kvar när vintern kommer. Dess latinska namn är Amelachier - från amélanche som lär härröra från det provensalska ordet för honung, melanko, och syftar på bärens söta smak av honung.
En buske som vi ofta ser som låga täta häckar i bostadsområden är svartaronia. Den har också svarta bär som är glänsande och stinna. Bladen blir rubinröda och har en särskild lyster, de gnistrar som rubiner. Dessutom är bären mycket goda, aroniasylt är en delikatess. Svartaronia kan bli hela två meter hög och är härdig upp till och med växtzon 5. Den sänder ut mängder av rotskott och är därför lätt att hålla tät.
Klart mindre och nättare som buske blir hyperikum, som är släkt med vår vilda johannesört. Prakthyperikum blir bara 50 cm hög och blommar ganska sent på sommaren. Nu på hösten få den konformade röda bär som sitter i uppåtriktade klasar. Den blir mera bred än hög och sprider sig med rotskott. Prakthyperikum är härdig upp till zon 2 medan vinter-, lukt- och grenhyperikum är härdiga till zon 3.
Kaprifol är en klätterväxt som doftar svensk sommar. Både den vanliga och vildkaprifolen bjuder på förförisk väldoft under sena varma sommarkvällar. Varje sort blommar en vecka eller två, men genom att samplantera flera olika sprids blomningstiden.
Enda nackdelen är att kaprifolen snabbt blir kal nedtill, så plantera något skymmande vid dess fötter. Den är vedartad och kan föryngras på samma sätt som buskar. Skär ner några grenar en bit från marken så kommer nya blommande skott att växa ut. Båda sorterna är härdiga upp till zon 5. Vildkaprifolen klarar sig bra även i zon 6 och den får röda frukter på hösten medan den vanliga får orange.
Miniäpplen i små knippen pryder nu rosenapelns buskar. Det finns många sorters prydnadsaplar, men rosenapeln är den mest populära. Den blir 3-5 meter hög och är härdig upp till zon 4. Knopparna är först mörkt röda, sedan slår de ut till vit-rosa och blir allt vitare tills de vissnar helt. Bukettapelns bär blir gula och den är också härdigare, upp till zon 5.
Tryväxterna är tåliga men kanske inte så roliga under resten av året. Blommorna är små och oansenliga och växtsättet är ganska spretigt. Men nu på hösten ser man tryn just för bärens skull. Try är släkt med kaprifol och trybären är giftiga.
Som ett torn och med bär i mängd ståtar nu eldtornet. Färgen är intensivt röd och oftast är hela busken överfylld med bär. Eldtorn är dessutom grön året om.
Så jobbar vi med nyheter