Jag har så många guilty pleasures inom kulturen, sånt där som man njuter av samtidigt som man skäms för att man ser eller lyssnar på det. Jag försöker låta bli att skämmas för det jag roas av, men det är inte direkt ett stolt ögonblick när jag erkänner att jag älskar Top Model. Min pojkvän tycker att jag lider av dubbelmoral och det har han väl kanske en poäng i, det finns väl få branscher som jag kritiserar så mycket som modellbranschen. Men å andra sidan fattar inte han hur fantastiskt det är när modellerna ska genomgå en makeover (alltid i säsongens andra eller tredje avsnitt) och någon alltid tjuter för att stylisterna bestämmer att hon ska ha en Martin Timell-frisyr. Sånt där förstår inte min kille. Han tycker att det är hjärndött och slöseri med liv.
Jag är i grunden ganska principfast men det gäller främst det verkliga livet. Ibland är det skönt att lägga principerna på hyllan och gotta sig i filmer, musik och tv-serier där kvinnorna är vackra, männen är starka och där hasch är en skön grej som gemene man roar sig med på fredagkvällen. Jag kan själv tycka att det är märkligt att jag älskar Ulf Lundell och band som sjunger att det är härligt med knark, men samtidigt tycker jag det är viktigt att kunna vara nyanserad i sin kulturkonsumtion. Livet skulle nog bli ganska trist om det bara bestod av filmer som klarar Bechdeltestet*.
Det är nog den självgoda sidan hos mig som njuter av program som Lyxfällan, Big Brother och Ung Och Bortskämd. Alla måste få känna sig lyckade ibland och just det gör jag när jag kollar på Lyxfällan, samtidigt som jag nätshoppar hem en Gudrun Sjödén-klänning efter att alla räkningar betalats av. Det är möjligt att det är förmätet av mig, men då får det vara så. Det inger en viss tillfredsställelse att se dygnet runt-bevakning av människor som dricker sig så fulla att de blir osams med sitt eget sängbord, även om jag också blir en aning beklämd. "Tur att det inte är min lillasyster", tänker jag och ojar mig över vad folk gör för pengar och ett tvivelaktigt kändisskap.
Då och då händer det att jag tänker på något jag sagt eller gjort och skäms för hur jag har betett mig men när jag kollar på Big Brother känns det inte som att jag har så himla mycket att skämmas för. Förutom det faktum att jag kollar på Big Brother.
*Bechdeltestet används för att se hur kvinnor framställs i film. För att klara testet måste filmen innehålla minst två namngivna kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män. Förvånansvärt få filmer klarar testet.
Veckans tips: "Karlstad Zoologiska", en bok skriven av journalisten och programledaren Hanna Hellquist. Boken har ett antal år på nacken men jag läste ut den nyligen och den är helt fantastisk. Hanna skriver om sin pappa och alla djur de hade när hon växte upp. En bok skriven med mycket humor och en otrolig värme.
Veckans ord: "Korvpanik". Sveriges Mästerkock inspirerar till nya panik- och chockrubriker i kvällstidningarna varje vecka.
På hjärnan i dag: För mig synes det lite märkligt att folk gratulerar kvinnor idag. Internationella kvinnodagen handlar väl ändå inte om att man förtjänar blommor för att man fötts med livmoder?