Även den nya boken handlar om området Gertrudsvik i Västervik.
Efter del fyra skulle serien om Gertrudsvik egentligen vara avslutad, men Niklas Wrångberg var inte färdig med ämnet. Det blev en femte bok – och nu en sjätte.
– Jag började sakna mina karaktärer och träffade folk som ville ha en fortsättning, säger han.
Så han bestämde sig för att de skulle få det.
– Det var en kombination av att folk ville läsa och att jag hade något att skriva.
"Försökskaninen" handlar om ett hemligt forskningsprojekt, benämnt Polar52, och om illegal organhandel.
En historisk bakgrund finns i de så kallade Vipeholmsexperimenten som pågick under 1940- och 50-talen på ett stort antal patienter och även anställda. Vipeholm var en anstalt för människor som kallades "sinnesslöa".
– Då tänkte jag att det kanske pågick fler experiment, säger Niklas.
Han tillägger att just det som boken handlar om, är påhittat.
– Men det hade kunnat vara så.
Han har läst på mycket, för att det ska bli autentiskt.
– Det är viktigt att det ska kännas som att det är på riktigt.
Den gamla begravningsplatsen på Gertrudsvik finns med i handlingen.
Att skriva böcker är inget som Niklas blir rik på, eftersom han ger ut dem i privat regi.
– Jag får snarare lägga ut pengar själv, och det tar mycket tid, säger han.
Så varför fortsätter du?
– Jag skulle säga att det är 50 procent att läsarna vill läsa det och 50 procent att jag får en idé jag vill fullfölja.
Skriva böcker gör han på kvällar och helger, när han inte jobbar extra på Erik Hultgrens bokhandel i Västervik eller spelar med Gamlebybandet Waggarnz. Till vardags är han anställd på kommunikationsbyrån Roxx i Vimmerby.
Niklas Wrångberg stänger inte dörren för att det kan bli ytterligare en bok.
För fyra år sedan berättade vi om en tuff tid i livet för Niklas, när han först fick en hjärtinfarkt och kort därpå en tia-stroke. Fastän han visste att det fanns hjärtinfarkter i släkten, kom det som en chock.
– Man tänker på livet på ett annat sätt efter en sådan grej, säger han.
Hur mår du i dag?
– Jag mår rätt bra, men jag tar mycket mediciner.
För ett år sedan fick han diagnosen ADHD. I hans fall var det i samband med en depression som psykologen tyckte att han skulle göra en sådan utredning. Nu vet han bättre varför han är som han är, och prioriterar som han gör.
– Jag har väldigt svårt att sitta still och ta det lugnt. Är man en kreativ person, och har det här, tror jag att det är en fördel. Men det kan också bli psykisk ohälsa av det, vilket jag också har haft. Det är toppar och dalar, konstaterar han.