Naturreservat hotar sprida granbarkborren
Medan skogsägare uppmanas att röja vindfälld skog så snabbt som möjligt för att inte granbarkborren ska få fäste, var det tänkt att Ålhults naturreservat skulle lämnas orört.Grannarna är oroliga för att granbarkborren ska hitta ett hem i reservatet och sedan sprida sig.
Vindfällor. Jan Karlsson tycker att det vore rimligt att de färska vindfällorna togs bort ur skogen för att hindra granbarkborrens härjningar.
Foto:
En som tagit uppmaningarna på allvar och sett till att det inte finns några vindfällen kvar i skogen är Jan Karlsson på gården Lundaberg i Blackstad.
- Vi har jobbat hela vintern med att själva ta till vara och köra ut alla vindfällen, säger han. Problemet för oss är att vi har en granne som inte råder under samma lagar som vi privata skogsägare.
Jans skog gränsar till naturreservatet Ålhults urskog och där finns det gott om angripna träd. Reservatet är 32 hektar stort och innehåller träd som är upp emot 150 år gamla. Tidigare har grannskapet inte haft så stor betydelse för Jans del, men efter de svåra stormarna Gudrun och Per ser han det som ett hot mot den egna skogen.
- Än så länge kan jag bara konstatera att de färska vindfällena i reservatet är rena skafferiet för granbarkborren. Vad som händer när de ynglat av sig och börjar sprida sig i området vill jag inte tänka på. De gamla torra vindfällena har redan spelat ut sin roll, men de nya skulle man tycka att det vore lämpligt att få bort så fort som möjligt. När angreppen börjar synas på stående träd då är det för sent att göra något.
I de fall där träd fallit in på Jans mark får han tillåtelse att kapa vid gränsen, men måste sedan forsla över stockarna in på reservatets mark igen.
- Det tar mycket tid för mig utan att jag tjänar ett dugg på det, tvärtom.
Enligt lagen får det inte ligga mer än tre skogskubikmeter skadade råa granar inom ett hektar. Virket ska forslas ut ur skogen eller på annat vis göras otjänligt för skadeinsekter senast den förste juli. Om så inte sker kan skogsägaren dömas till böter. Skyddsreglerna har tidigare gällt de delar av Götaland som drabbades av stormen Gudrun, nyligen utökats reglerna till att gälla också västa delarna av Södermanland och södra Västmanland.
På Länsstyrelsen, som har ansvaret naturreservaten, säger Erik Nordlind att man gjort en inventering under vår- vintern för att kartlägga skadorna. I de reservat som är värdefulla på grund av sitt lövbestånd har man gått in och tagit bort granar som blåst ner. I reservat, som det i Ålhult, där det är den gamla barrskogen som utgör det stora naturvärdet, har man istället sågat av träden från rotvältan och sedan gjort skåror i barken för att göra miljön otrivsam för barkborren.
Vid VT:s påpekande att det ligger gott om träd i Ålhultsskogen där inget av detta har blivit gjort, säger Erik Nordlind att det måste vara ett misstag och lovar att omgående ta kontakt med ägaren till grannmarken och se till att personal skickas ut för att vidta åtgärder.
Det är inte bara risken för granbarkborreangrepp som gör att Jan Karlsson skulle föredra en annan granne än ett naturreservat. Han har också nyligen blivit av med drygt sex hektar skogsmark som tidigare utgjorde en 100 meter bred skyddszon mot reservatet.
- Där fick jag avverka, men med många restriktioner. Det var meningen att vi skulle få motsvarande areal skogsmark på Sveaskogs ägor i Hummelstad som kompensation. Det ligger ju ganska långt från oss men det var det närmaste där de hade något att erbjuda och vi ville hellre ha skogsmark än ekonomisk ersättning.
Förslaget gick igenom i Länsstyrelsen och Naturvårdsverket men när det var dags för avstyckning sa Lantmäteriet ifrån. De ansåg inte att det var vettigt att stycka av mitt inne i en annan fastighet.
- Det kan jag väl kanske hålla med om. Det var bara synd att de inte tog reda på det först, det hade sparat myndigheterna mycket skrivbordsarbete och många studiebesök här.
- Nu hoppas jag att de håller löftet att inte inrätta en ny skyddszon för då vet man inte när den också ska ingå i reservatet, säger Jan som känner stark oro för att han i framtiden ska mista ännu mer av sin skogsmark.
Så jobbar vi med nyheter