Naturreservat hotar sprida granbarkborren
Medan skogsägare uppmanas att röja vindfälld skog så snabbt som möjligt för att inte granbarkborren ska få fäste, var det tänkt att Ålhults naturreservat skulle lämnas orört.
?Upparbeta stormfällt virke !? ?Tidspressen ökar för skogsägare i stormområden.? ? Fler vindfällen än väntat kvar i stormskogen.? ? Angreppen på levande skog riskerar mångdubblas.? Listan kan göras lång på alarmerande rubriker på Skogsstyrelsen hemsida. Det varningarna gäller är de befarade angreppen av granbarkborre på träd som fortfarande ligger kvar i skogarna efter den senaste stormen.
En som tagit uppmaningarna på allvar och sett till att det inte finns några vindfällen kvar i skogen är Jan Karlsson på gården Lundaberg i Blackstad.
? Vi har jobbat hela vintern med att själva ta till vara och köra ut alla vindfällen, säger han. Problemet för oss är att vi har en granne som inte råder under samma lagar som vi privata skogsägare.
Jans skog gränsar till naturreservatet Ålhults urskog och där finns det gott om angripna träd. Reservatet är 32 hektar stort och innehåller träd som är upp emot 150 år gamla. Tidigare har grannskapet inte haft så stor betydelse för Jans del, men efter de svåra stormarna Gudrun och Per ser han det som ett hot mot den egna skogen.
? Än så länge kan jag bara konstatera att de färska vindfällena i reservatet är rena skafferiet för granbarkborren. Vad som händer när de ynglat av sig och börjar sprida sig i området vill jag inte tänka på. De gamla torra vindfällena har redan spelat ut sin roll, men de nya skulle man tycka att det vore lämpligt att få bort så fort som möjligt. När angreppen börjar synas på stående träd då är det för sent att göra något.
Läs mer om Jan Karlsson och hans skog i morgondagens tidning.
Så jobbar vi med nyheter