Naturen lockar till nya upptäckter

Tisdag till torsdag är de ute extra länge. Från ungefär halv tio på morgonen tills det är dags för lunch vid halv ett.När vi kliver in genom dörren på förskolan är det fullt med barn som håller på att klä på sig för att ge sig ut i skogen. Idag ska de bara gå en liten bit, till Breviksalpen, och hålla till i skogen där omkring.Alla barn bär sin egen ryggsäck med vattenflaska och en liten burk med smörgås och frukt. En tjej letar efter sin vattenflaska och smörgås. Hon heter Maya Soubh och är fem år. Hon får lite hjälp av fröken att leta efter sin bokstav.Barnen som är färdiga går ut på gården för att vänta och till deras förtjusning har det bildats en vattenpöl som går att skutta i.En av fröknarna, Gun Toresson, kommer ut med någonting färgglatt runt halsen.- Det är vår hemmagjorda promenadorm, säger hon.- Det fungerar mycket bättre när barnen håller i den när de går än när de håller varandra i handen.Alla barnen tar plats vid ormen.- Är ni klara? ropar Maritha Larsson, förskollärare på Stövlan.- Jaa! svarar barnen.- Då går vi!När de kommer fram till skogen får barnen släppa ormen och gå fritt. Uppför alpen går det lite trögt, men nerför sätter de fart. Med glada rop springer både barn och fröknar nerför backen. På gräsplätten nedanför samlas de i en ring kring ett rep som de haft med sig.Det är en ritual som de gör varje gång de kommer ut och precis innan de går hem. Först sjunger de Denna ringen den ska vandra och sedan lutar de sig ut samtidigt som de håller i repet. Det gäller att alla håller lika hårt och lutar sig lika långt för att ingen ska ramla.Ibland får barnen en uppgift att göra och idag ska de leta efter saker i skogen som börjar på ljudet K och samla i sina påsar.- Vad finns det i skogen som börjar på K? säger Maritha.- Träd! ropar någon.- Stenar! är ett annat förslag.- Nej lyssna på ljudet k k k, säger Maritha.- Kvistar, säger en liten pojke.- Bra, säger Maritha. Och det finns något mer, något som växer på de stora träden med barr på och ramlar ner. Som ekorrarna äter.Barnen funderar en stund och till slut är det någon som kommer på det: Kottar!De ger sig ut för att leta efter K och leka och prata under tiden förstås.När förskolan Stövlan startade i augusti var det ånga föräldrar som var intresserade av att ha sina barn på en förskola där de får vara ute i naturen.Nu går 20 barn här och både barnen och fröknarna verkar trivas med utelivet.- Vi försöker lära barnen att bli bekväma med att vara utomhus. Det här är inget konstigt egentligen, det poppar upp skolor med naturinriktning överallt nu, säger Mickaela Nilsson, hon är fritidspedagog och arbetar på Stövlan.- Många barn går inte ut längre. De stannar inne framför datorn eller tv:n.För Stövlan bestämmer kylan hur länge de kan var ute.- Härom dagen var det så kallt att några av barnen frös. Då får man peppa dem lite så att de rör på sig och då lär de sig, att bara de rör på sig så blir de varma, säger Mickaela.- Vi ordnade löpartävlingar så att de fick springa sig varma.Eftersom barnen får vara ute i skogen och springa omkring på ojämn mark tycker Mickaela att de har utvecklats väldigt mycket motoriskt jämfört med andra barn i samma ålder.- De lär sig smidighet och att hålla balansen. Och så utvecklas fantasin när de får hitta på saker själva och leka i skogen, ha kul och uppleva, säger hon.Hur länge de kan vara ut beror på hur välklädda barnen är.- Vi kan ju inte låta något barn frysa, säger Mickaela.Efter K-jakten är det dags för fika. Maritha tänder ett litet spritkök och värmer te men honung till barnen.De har lagt ut liggunderlag att sitta på i en ring och barnen sitter och mumsar på sina smörgåsar.När de fikat färdigt blir det lekstund och sedan är det dags att gå hem och äta lunch. På eftermiddagarna är barnen inne på förskolan, eller ute på gården och leker. Men på förmiddagarna tisdag till torsdag får de vara ute och upptäcka i naturen.

Naturen lockar till nya upptäckter

På Skogshagaskolans naturförskola Stövlan är det inga sura miner när det är dags att gå ut. Här är barnen ute flera timmar om dagen.