Han tror inte att ett avskaffande av konsumtionskulturen är en realistisk lösning på klimatkrisen.
Och tron på en inspirationsstyrd framväxt av en ny kulturmänniska och en ny andlighet ser han inte heller som en lösning.
– Underförstått läser jag in krav på kollektiv anpassning och då har du plötsligt en rörelse som riskerar att korrumperas till sekterism.
– Människan är anpassningsbar men förändringar på djupet är en annan sak. Det krävs en existentiell kris, en Estoniaolycka, för att en människa ska ändra sina värderingar i grunden. Där är vi inte – än, menar han.
Håller du med om att det krävs en kulturförändring eller är de tekniska lösningarna svaret?
– ”Konsumtionskulturen” är för mig kopplad till kapitalismen och framväxten av liberal demokrati, välfärdsstaten och individens frigörelse. Men också till kulturell blomstring. Konsumtion driver på teknikutveckling som inneburit bättre levnadsstandard, ökad livslängd, bättre hälsa och så vidare. Sedan finns det avigsidor som vi har att bearbeta.
– Att få människor att avstå det materiellt goda och radikalt ändra sina liv över en natt tror jag inte på. Däremot tror jag vi är beredda att ändra våra beteenden på konstruktiva sätt. Vi slutade ju röka, vilket vi inte trodde skulle gå. Jag tror också att vi kan skapa en hållbar materialism.
Vad har vi i den rika världen för ansvar?
– Att anfäkta att vi står i skuld är inte konstruktivt. Vårt ansvar är att gå före, utveckla ny god teknik och bygga kunskap om hur vi kan leva hållbart och cirkulärt; som vi kan dela med oss av. Men utan tillväxt och teknisk utveckling får vi stagnation, folkligt missnöje och en grogrund för populistiska och farliga krafter.
Håller du med om att vi människor någonstans på vägen tappat känslan av samhörighet med naturen, att vi är en del av den?
– Nja. Det finns en romantisk föreställning om hur vi levde i samklang med naturen förr. Men naturen var ingen självklar vän utan ofta grym och hård. Svältåren 1867 och 1868 är ett bra exempel. Däremot behöver vi utveckla insikten om att vi lever av och i symbios med naturen och dra konsekvenser av det.
– Vi bor urbant och äter billigt nötkött från Brasilien som skövlar enorma arealer regnskog för att ge bete till djuren. Det innebär att ”vanligt folk” har råd att köpa oxfilé. Men priset är att regnskogen försvinner. Varför finns sådant kött i kyldisken hos oss? Här finns det saker att fundera på.