Edvin Adolphson, Sigge Furst, Stig Järrel, Ingrid Thulin, Ruth Kasdan, Dagmar Ebbesen, Åke Fridell, Artur Rolén och Irma Christensen var några av de svenska filmstjärnor,som tillbringade sommaren 1950 i Uknadalen, i radbyn Kolsebro från 1700-talet.
Skådespelarna bodde på Gamleby hotell. För regin stod Arne Mattsson. Olle Hellbom,känd från Astrid Lindgren-filmerna,stod för manus baserat på Albert Olssons roman När kärleken kom till byn.
Filmen, som barnförbjöds, klassas som drama. Filmen är full av intriger. En ung folkskollärare kommer på ett vikariat till Stjälkhammar skola. Stinsen på järnvägsstationen varnar den unge läraren för byns pamp lanthandlaren och kommunpolitikern. Mellan stinsen och lanthandlaren råder fiendskap, sedan lanthandlaren spräckt stinsens äktenskap. Den unge vikarien inleder ett förhållande med småskollärarinnan, som också bor i lärarbostaden
Filmen När kärleken kom till byn visades nu i juli i Kolsebro kulturhus. Det blev en nostalgichock för de 120 åhörarna. Filmen visades på ett lakan på kulturhusets vägg. Personer, som var med vid inspelningen 1950, kom med autografblock med stjärnornas namn.
Pensionerade prästen Bengt Gruvebäck är smått lyrisk över filminspelningen i Kolsebro för mer än 60 år sedan.
– Roligaste sommaren i mitt liv. Vi barn ville aldrig att det skulle ta slut. Tänk att få vara nära filmstjärnor, som vi bara läst om i veckotidningar, och att de kom till vår by!
Den enda scen han riktigt minns är när han och två kompisar springer över stenbron nere vid vägen till Stjälkhammar. Vi tränade och tränade och så blev det tio sekunder i filmen. Han minns också hur flickor, bland andra Gun-Britt Hugo, på den tiden kallades hon kort och gott Gun-Britt i Bönemåla, fick öva på att springa högst upp på bygatan i många timmar. Klippet kom inte med i filmen!
De lokala statister ,som gick i folkskolan, fick i en vecka spela in filmscener i filmstudio i Solna. Och som ersättning för det fick de stanna en vecka till i Stockholm.
Filminspelning kunde endast ske i vackert väder. Bengt hade ett knep. På morgonen stack han ut huvudet från sovrumsfönstret. Kändes lukten från Eds cellulosafabrik visste han att det skulle bli dåligt väder. Och därmed tyvärr ingen filminspelning den dagen.
Bengt Gruvebäck minns särskilt en av slutscenerna i filmen. Den unge lärarvikarien skulle med småskollärarinnan från Storsjö station lämna Uknadalen och Kolsebro. Flickor och pojkar hade körts i taxibilar till stationen. Med svenska flaggor i händerna skulle de sjunga och ta farväl av det förälskade unga paret. Scenen fick tas om och om igen. En hel lördag gick åt till en scen. Bengt har ett minne av att barnen hurrade och sjöng Vintern rasat ut. Han minns också, vilket kanske var sommarens enda besvikelse att de smörgåsar, som levererades från Gamleby hotell och som lagats av en kalaskokerska i Falerum inte räckte till barnen. Det kändes snopet säger Bengt, som gissar att tågtrafiken denna lördag var inställd.
– I filmen förekom också barnskådespelare från Stockholm. Det var första gången som jag träffade barn från huvudstaden. Det kändes lite märkligt. Första gången också som jag såg falsk rekvisita. Det blod som förekom i filmen var ketchup.
Filmen När kärleken kom till byn klassades som drama. Den var inte barntillåten.
Vid lokala premiären i Falerums ordenshus gällde samma regler.” Min dynamiske pappa brydde sig inte om det. Han sade kort och gott att pojken min är med i filmen och han skall bara släppas in. Så är det bara”. Sonen Bengt kunde sedan se sig själv springa över stenbron till Stjälkhammar. Men stackars Gun-Britt fick stanna hemma,hon var för ung. Men Bengt fick än en gång se de stora stjärnorna på scenen. Ingrid Thulin var vackrast av dem alla tycker Bengt.