När Finland upphöjdes till nationernas antal

2009 är det 200 år sedan Sverige till Ryssland avträdde finländska landskap som i 600 år ingått i statsgemenskapen, alltså var mera svenska än Skåne, eller Jämtland. Fast förstås med den skillnaden att de flesta människorna öster om Bottniska viken brukade ett annorlunda språk, finska. På finska talar man i Finland om Sverige-väldets tid, "Ruotsin vallan aika". Det gör man inte på svenska. Varför? Den frågan och många andra ställs och besvaras i boken "Finskt krig svenskt arv. Finlands historia genom nyckelhålet 1808-1809". (Söderströms. Helsingfors 2008) I förordet påpekas att varje tid har behov av att skriva och förstå historien utifrån sin egen samtid. Ett Finland med i EU del av en global ser annorlunda på skilsmässan från Sverige än förr när markering mot Sverige och det svenska var en del av identitetsbygget på finsknationellt håll. Där tenderade man att se händelserna 1809 som en motsvarighet till frigörelsen från Ryssland 1917. Därav "Ruotsin vallan aika". Därav en språkstrid in i dessa dagar, om vilka som skall lära sig svenska och om när Finlands andra officiella språk skall användas. Därav faktum att, som nu, förslaget att förbjuda snus medan röktobak förblir tillåtet, kan bli en fråga om relationen mellan minoritet och majoritet, eftersom det mest är finlandssvenskar som snusar. Regeringarna i Helsingfors och Stockholm, här under ledning av utrikesminister Carl Bildt, har förberett högtidlighållandet av "Märkesåret 1809". Det är mycket om gemenskap, i kultur, politik, värderingar. Det börjar med en ceremoni Sveriges riksdag 15 januari, när Finlands president Tarja Halonen är på besök i Sverige.14 maj sammanträder Sveriges och Finlands regeringar i Tavastehus. Finlands grundlag tillåter inte regeringen att sammanträda utomlands. Det finns de som gärna ser att Sverige även i övrigt rättar sig efter vår granne, som visat beundransvärd förmåga att hantera utmaningar. Krigsslutet 1809 innebar att Sverige inledde sina 200 år av yttre fred och jämförelsevis ringa problem i en av ingen ifrågasatt stat. För Finland återstod att forma en ny identitet, en utdragen kamp för frihet, inbördeskrig, andra världskriget och sedan årtionden i skuggan av Sovjet. I Sverige hade den franske generalen Bernadotte utsetts till tronföljare i hopp om att han i allians med Napoleon skulle återta Finland. Karl Johan satsade mera realistiskt. Vid en träff i Åbo 1812 lovade han tsaren att inte bråka. Epoken att stryka den ryska björnen medhårs hade inletts. Det var något liknande i Finland. Man valde att "gilla läget". Eftersom säkerheten, av bitter erfarenhet, inte kunde tryggas inom Sverige var åtskilliga i eliten redo att godta en ny ordning, när tsaren gick till angrepp i början av 1808. Motståndsviljan var större bland allmogen som kände av krigets härjningar och fruktade livegenskap. Vid årsskiftet 1808-09 hade Sveriges trupper lämnat Finland. För Finland följde Pax Russica, den ryska freden. Tsar Alexander ville betraktas som en upplyst monark och nöjda finländare var bra inför hotet från Napoleon. Därför medgavs Finland en frihet utan motstycke. På lantdagen i Borgå i mars 1809 betygade Finlands företrädare tsaren tro och lydnad och tsaren förklarade - på franska - finska folket "upphöjt till nationernas antal". Staten Finland hade fötts - i förening med Rysslands härskare. Tänk om rysk politik mot grannfolken förblivit lika klok som mot Finland 1809!

När Finland upphöjdes till nationernas antal

I dagens kolumn, När Finland upphöjdes till nationernas antal (och Sverige förträngde katastrofen), skriver Bo Ture Larsson om händelserna som ledde till att Sverige miste sin östra landsdel.