En fika i det fria. Den här dagen fick Vandringsmuggen sällskap av tidningens utsända ... som tog med sin egen mugg.
"Kartbäcken. Det stackars huset har stått tomt länge. Hittar en tidning från 1978. Hela skorstenen har rasat in. Det hänger både dam- och herrytterkläder kvar i hallen."
Det är instagramprofilen "Vandringsmuggen" som skriver, och citatet är hämtat från ett inlägg gjort den 18 september i år.
Men vem är personen bakom kontot? Ja, det får förbli en hemlighet...
Muggen är nämligen kontots "subjekt". Det är muggen som berättar om sina många upptäcksfärder runt om i Tjustbygden, ibland längs välkända leder, ibland genom osnitslad terräng. Eller med muggens "egna ord": "I am a mug that loves long walks in nature, and sometimes find abandoned places during my walks."
Efter viss betänketid från muggens sida får vi (läs tidningens utsända) faktiskt träffa denna mugg IRL, det vill säga i den fysiska verkligheten.
– En del av grejen med kontot är ju att jag är lite anonym bakom muggen, säger hen.
När vi ses en fredagseftermiddag, vid Segersgärdes naturreservat, sprakar naturen av höstens färger, och ett mjukt soldis vilar över vattenytan.
– Senast jag var här var i våras när Adam och Eva blommade, berättar hen.
Kartbäcken. På insidan hänger både dam- och herrytterkläder kvar i hallen. Och bland bråten hittar Vandringsmuggen en tidning från 1978.
Flera gånger i veckan, så fort tillfälle ges, bär det av ut i naturen – oftast i hembygden, Tjust – och alltid med muggen och en kaffetermos i ryggsäcken.
Samtliga rundslingor i kommunen är avverkade både en och två gånger, likaså alla etapper på Tjustleden – eller i stort sett:
– Jag tror att jag har vandrat alla utom en.
Vandrar du helst ensam eller med sällskap?
– Det beror på vad jag vill få ut av vandringen. När jag vandrar ensam får jag en helt annan kontakt med naturen runt mig. Det är lättare att koppla av och vara mer närvarande i stunden. Jag behöver den tiden ensam för att hitta mig själv och lugnet. Men ibland är det naturligtvis härligt med sällskap också.
Tänk om väggar kunde tala. Ett av många övergivna hus som "muggen" letat upp på sina vandringar i Tjustbygden. Bilden är beskuren.
Så var det detta med de övergivna gamla husen och detektivarbetet med att finna dem. Vad är det som lockar dig att leta reda på dem?
– Nyfikenheten och fascinationen över att ibland kunna kliva in i någon annans tid som bara tycks ha stannat. Att kliva in i ett övergivet och förfallet hus ger även väldigt blandade känslor. En sorts lycka över att ha hittat huset och att få ta del av dess historia blandas med vemodet över att det förfaller. Det är på ett sätt något vackert över det hela.
Mystik minsann. Vem döljer sig bakom instagramkontot Vandringsmuggen? Ja, det får förbli en hemlighet.
Vacker vy längs Riseboleden. Vandringsmuggens egen bild. "Mina inlägg blir som en slags dagbok", säger hen.
Segersgärde. Vi träffar Vandringsmuggen IRL en vacker höstdag i oktober.
En flitigt fotograferad mugg. "Det är egentligen min sambos mugg, ett arvegods, men jag har lagt beslag på den", avslöjar personen bakom instagramkontot.