Enligt BRÅ är kvinnliga miljöpartister den mest utsatta gruppen bland politiker, när det gäller trakasserier, hat och hot. Kvinnliga Sverigedemokrater är näst mest utsatta. Bilden är arrangerad.
Enligt BRÅ är kvinnliga miljöpartister den mest utsatta gruppen när det gäller trakasserier. Kvinnliga Sverigedemokrater är näst mest utsatta.
Akko Karlsson (MP) har själv reflekterat över att det just är kvinnor som ofta utsätts. Hon berättar hur hon som aktiv regionpolitiker hamnade på en lista med namnet ”skjut en vargkramare”.
– Vi polisanmälde det, såklart.
Hon berättar vidare hur partikollegor i Västervik blivit uthängda med namn och adress på högerextrema sajter.
– Då känns det obehagligt. Då försöker de inte bara komma åt dig och din politiska gärning – utan vänder sig mot din familj. Även om de som lägger ut något på nätet är oseriösa finns det människor som är ostabila och kan gå från ord till handling.
Enligt Västerviks säkerhetschef kan hat och hot mot politiker öka vid kontroversiella sakfrågor. Akko Karlsson har varit en av dem som tydligast tagit ställning för vindkraftsetableringen i södra kommundelen.
– Det blev en fruktansvärd samtalston, säger hon om debattklimatet i sociala medier. Karlsson säger att hon på olika sätt försökt föra dialog, och ta med sig motståndarsidans synpunkter i sitt arbete.
– Det är viktigt att vi politiker för den dialogen. Man hamnar i en bubbla om man bara pratar med dem som tycker likadant.
Men. Vissa frågor är känsligare än andra.
– Det finns grupper som känner sig kränkta när vi står upp för invandrares och kvinnors rättigheter, eller för stjärnfamiljer. Eller när det gäller förnyelsebar energi. Vi i partiet använder ofta mycket statistik i vår retorik.
Hur hanterar du det? Att använda statistik i argumenten, men ändå mötas av hat och hot?
– Emellanåt är det bra att markera att samtalstonen inte är okej, att man inte accepterar den. Ibland får man konstatera att vi tycker olika, och parkera konversationen.
Att markera och parkera konversationen är ett sätt att freda sig från trakasserier. Att ha olika konton på sociala medier – ett privat, och ett politiskt – är ett annat sätt. Men vissa saker är svårare att freda sig från. Hon berättar att partilokalen under en period fick brev med tidningsurklipp som satts samman till hatfulla meddelanden.
– Det är nästan otäckare än någon som sitter bakom en datorskärm. Här har någon tagit steget längre, och tagit sig tid att klippa och klistra och gå till vår lokal.
Den vanligaste orsaken till att politiker inte anmäler hat och hot är, enligt BRÅ, att anmälan inte förväntas leda till något. Den näst vanligaste orsaken är att trakasserierna anses ingå i uppdraget.
– Det är sorgligt, säger Karlsson. Hennes viktigaste skyddsfaktorer för att hantera kränkningar är att ventilera med vänner, familj, och partikamrater.
– Samtidigt måste jag ge beröm åt både kommunen och partiet, vi har bra stöd därifrån. Och vi som är politiskt aktiva har blivit bättre på att polisanmäla, och på att stötta varandra, även när vi snappar upp något som rör någon från andra partier.
– Vi fritidspolitiker är vanliga människor som behöver vara solidariska mot varandra.
Däremot säger hon att kränkningarna aldrig fått henne att tvivla på om hon ska uttala sig i en fråga eller inte.
– Ibland får man hålla igen lite, och inte gå in i vissa diskussioner, för att inte trigga igång något. Men man får aldrig skrämmas till tystnad. Mest får man försöka vara som en gås, och låta det rinna av. Man kan inte gå runt och älta.