Marcus Åberg och Fanny Hansson berättar att de flesta närboende är kritiska när nya områden ska bebyggas hos dem. I efter hand är fler positiva, och tycker att det blivit bra. "Men det är sällan vi får höra det, det är ju de som är missnöjda som hör av sig till oss".
– Här finns många fina ekar... Och där har vi fornlämningar.
Marcus Åberg pekar och tar fram pennor i olika färger för att göra markeringar på kartan som han och kollegan Fanny Hansson vecklat ut på picknickbordet.
Vi befinner oss vid den gamla discgolfbanan i Jenny, ett område där kommunen vill göra det möjligt att bygga fler villor i framtiden. Men det är en lång process innan någon kan sätta spaden i marken. En ny detaljplan ska tas fram, och Marcus markeringar på kartan visar att det finns mängder av faktorer att ta hänsyn till. Naturvärden, kulturminnen, avstånd till befintliga byggnationer och markförhållanden, till exempel. Dessutom ska alla närboende få tycka till.
– Vi har en grundchecklista, men allt utgår från platsens förutsättningar.
När samhällsbyggnadsenheten får i uppdrag att ta fram en ny detaljplan drar ett stort maskineri igång. Många involveras – alltifrån Västervik Miljö & Energi och miljö- och byggnadskontoret till olika konsulter.
– Det är lite som ett grupparbete, där vi planarkitekter är projektledare. Det kan vara 10–20 olika professioner inblandade, berättar Fanny Hansson.
Utöver detaljplanerna har samhällsbyggnadsenheten ett strategiskt uppdrag. De ska blicka in i framtiden, och peka ut var det är lämpligt att bygga nya bostadsområden, industrier eller handel i framtiden. Just nu förbereds en fördjupad översiktsplan som ska vara klar om ungefär två år, för tätorten Västervik. En lång, demokratisk process där allmänheten är med och tycker till om hur staden ska se ut så långt in i framtiden som 2050.
Marcus Åberg jobbade med tv-produktioner som så "Så mycket bättre" i Stockholm, men gick in i väggen och skolade om sig till planarkitekt. Västerviksbördiga Emma Embretsen, som idag är planeringschef på Ekerö, var en av de som uppmuntrade honom till karriärbytet.
Även här finns många aspekter som ska vägas samman. En stad ska helst inte bli för utdragen, det skapar långa avstånd. Alternativet är då att bygga mer i de befintliga bostadsområdena.
– Men det finns en gräns för hur mycket man kan förtäta. De "gröna kilarna" är väldigt centrala i Västervik.
Hur nära är vi den gränsen i Västervik?
– Nära. Därför tittar vi mer på att omvandla i redan anspråkstagna områden, som industriområden där verksamheten flyttats eller lagts ner. Tändstickan är ett exempel. Där kan det planeras för bostäder där båtarna idag har sin uppläggningsplats, däremot är skogen fredad.
Fanny Hansson bestämde sig redan på högstadiet för att bli planarkitekt, efter att ha haft praktik hos planarkitekten Regina Laine (idag planchef i Oskarshamns kommun) på kommunens samhällsbyggnadsenhet.
Under de senaste åren har samhällsbyggnadsenheten haft väldigt mycket att göra. Många vill bygga nytt på platser där det behövs nya detaljplaner, vilket gör att man måste prioritera bland önskemålen. Samtidigt gör ett annorlunda samarbete med politikerna att arbetet går snabbare. Genom "Västerviksmodellen" har tjänstepersonerna fått en delegation som gör att det inte krävs lika många politiska beslut.
Marcus Åberg, som lämnade tv-branschen som 30-åring för att bli samhällsbyggare, tycker att han har världens roligaste jobb. Men det kan vara svårt också.
– Jag hade levt i exil i 17 år när jag flyttade till min hemstad för att få vara med och utveckla staden där jag växte upp. Det är min stora drivkraft. Jag har aldrig haft en tråkig dag på jobbet, men visst händer det att man blir frustrerad och ledsen. Det är ett hårt klimat, och man kan få ganska mycket skit.
Fanny Hansson visste tidigt att hon ville bli planarkitekt och brinner för att bidra till kommunens, och inte minst landsbygdens, utveckling.
– Jag gillar också att det är ett väldigt lärorikt jobb. I varje projekt lär jag mig något nytt.