Morgan bytte linan mot saxen

- När jag fick beskedet att fabriken skulle läggas ner tänkte jag att det var dags att hitta på något annat. Som skyddsombud på min lina hade jag gått en del kurser och jag tyckte att det kändes helt ok att läsa. Så jag sökte till Svenska Frisörakademin i Linköping och kom in.
Sedan gick det snabbt. Den ettåriga utbildningen påbörjades i höstas och strax innan sommaren var Morgan klar. Nu jobbar han som lärling hos frisören Malin Lindén, som han kände sedan tidigare.
- Jag hade frågat henne innan jag sökte om hon kunde ge mig praktik om jag kom in på utbildningen. Så det var redan klart, säger han.

På frisersalongen jobbar Morgan Petersson med allt som hör frisöryrket till. Han klipper, färgar, gör hårförlängningar och lite till. Arbetsuppgifterna står i skarp kontrast till dem på Electrolux, där han jobbade som transportare och servade sin lina med material.
- Men jag har klippt och färgat kompisar hemma en del och suttit modell mycket själv. Jag tycker att det är kul med hår, helt enkelt, säger han.
Hittills trivs han bra med sitt nya yrke.
- Det är ett varierat jobb och man måste vara flexibel. Dessutom är det ett mycket socialt arbete, säger han där han småpratar med dagens första kund, två-och-ett-halvtårige Linus Moberg som koncentrerat stirrar in i spegeln när hans hårtestar faller till marken.

Den utbildning Morgan Petersson gick var inte studiemedelsberättigad. Men Electrolux bekostade halva utbildningen. Resten fick han själv stå för.
- Jag tog ett banklån. Men det var det värt, jag ville gärna göra det här och jag ville helst plugga i närheten av Västervik, säger Morgan och berättar att han pendlade mellan Linköping och Västervik varje dag under det läsår som utbildningen pågick.
Nu jobbar han för elevlön under de två år som han går som lärling. Därefter väntar gesällprov i Linköping och förhoppningsvis får Morgan sedan sitt gesällbrev som visar att han är en riktig frisör.

Trots att det var lite av en chock att så plötsligt förlora jobbet, ser Morgan Petersson i dag händelsen som något som påverkat hans liv positivt.
- Hade jag inte förlorat jobbet så hade jag aldrig börjat läsa. För mig var nedläggningen det som fick mig att ta steget att börja plugga, säger han.
För Västerviks del tycker han dock att det är väldigt tråkigt med fabriksnedläggningen.
- Electrolux var ett sätt för sådana som var skoltrötta att jobba ett tag efter skolan och komma underfund med vad man ville göra. Nu finns inte den möjligheten längre.
Morgan har flera kompisar som fått nya jobb eller börjat utbildningar. Men han känner också många som har haft det tuffare på arbetsmarknaden.
- Det är jättesynd om dem. En del tvingas ju flytta från stan för att få jobb och många äldre Luxare har nog svårt att få nya jobb över huvud taget, säger han.