Monet inspirerar till gult och rött

Så här års finns det fina stora blommande perenner att köpa i plantskolan. Suveränt bra om man behöver fylla ut luckor i rabatten. Det är de senblommande sorterna, främst rudbeckior, man hittar. De är kraftfulla, både i sitt växtsätt och i färg, från renaste gult till mörkaste choklad-brun-orange finns de i. Sådana högresta och pockande blommor var impressionisternas mästare Claude Monets favoriter.
Hans trädgård kan beskådas i Giverny i Frankrike. Trädgården öppnades för allmänheten i september 1980. Den hade då legat övergiven och förfallen i över 50 år. Monet var 43 år när han kom till orten Giverny och 43 år senare, 1926, dog han där. Han var fattig på pengar men inte på färg och inspiration. Han valde alltid årstidens blommor. Och hösten var hans absoluta favoritårstid. Gladiolus, dahlior och rudbeckior var några av hans favoriter. De ger höjd, volym och en tredje dimension till de enormt långa rabatterna. Den färgkombination han använde mest - oavsett årstid - var gult och rött. På så sätt blir solen alltid närvarande.

Monet var kolorist, och hans trädgård är en trädgård där djärvheten finns i motsatta färger som just rött och gult. Planteringarna är också djärva - de är ganska yviga, rent av vildvuxna. Resultatet blir en friskhet och livsglädje som man sällan ser. Ett blomstrande solsken kan försiggå hela sommaren - en gul blomma kan följas av en annan senare blommande gul växt. Det finns mängder av så kallade korgblommiga växter som liknar varandra, som vårkrage, ringblommor, solbrud, solrosor och så de trendiga rudbeckiorna. Dessa växter har också en annan viktig egenskap, när de vissnar så blir de nästan gyllene. De falnar med stil. På senhösten kan de också förstärkas de med otaliga dahlior.
Monet älskade rena färger, och lär ha avskytt svart och ockra. Solrosor var han särskilt förtjust i. Till en början var de klassiska ettåriga favoriterna, men senare gick han allt mer över till de fleråriga, vilka på svenska kallas för skobandssolros och höstsolros. Han lät dem inte bara få visa sin prakt i rabatterna utan också i fruktträdgården. Han sådde dem i rutor om 60 cm x 60 cm som var uppskurna i gräsmattan. Ett annat knep var att låta högsommarblommande rudbeckior blomma bredvid solrosorna. Rudbeckiorna minglade då fint in bland solrosornas stora blad och resultatet blev att solrosorna synes blomma fast de inte skulle göra det på ytterligare en månad.

Monet älskade det yppiga, det goda livet vilket han i trädgården tolkade i de stora gula blommorna. Höga gullris som bands ihop var en sådan tolkning. De flesta rabatter är också upphöjda på mitten, vilket är ett enkelt knep för att få mera höjd i en annars så platt trädgård. Men även för att få mer jordvolym åt de växter som så kräver.
Att kanta de spikraka rabatterna längs de långa gångarna med växter med mjukt växtsätt, så som krasse längs huvudgången, var en annan av Monets trädgårdssignaturer.
Trädgården stänger för säsongen i slutet av oktober. Då har det gula inte längre så mycket rött att sällskapa med, lila har i stället tagit över det rödas roll. Men gula blommor, de finns där alltid, från vår till höst.

Monet inspirerar till gult och rött

Sensommar-rabatterna ser ofta glesa och färglösa ut. Konstnären Claude Monet var färgernas mästare nummer ett, att använda hans trädgårdstips gör snabbt underverk i rabatterna.