Monarkidebatt med fel perspektiv

I de ordalagen uttryckte sig en programledare i teve i går, för att ursäkta det faktum att morgonsändningarna dominerades så pass av nyheten om kronprinsessans förlovning. Och vill personalen på SVT prompt ursäkta sig får de väl göra det. Frågan är bara varför.Och svaret är att de är nervösa för att republikanerna kan bli arga.För trots att antalet republikaner är få i Sverige är de väl representerade inom etablissemanget, framför allt i Stockholm. Och därför tjuter de republikanska vindarna alltid högre än vad deras kraft egentligen motiverar. Argumenten för att Sverige skall välta den konstitutionella monarkin över ända och införa ett presidentvalssystem i stället haglar över folket. Vanligtvis predikar republikanerna för döva öron, men i tider som dessa kan det vara på sin plats att påminna om varför Sverige bör förbli en monarki. Fört och främst bör det påpekas att det inte är, som det heter, slöseri med skattebetalarnas pengar. Även ett presidentiellt system kostar, ordentligt till och med. Och då det finns fog för att betrakta hovets liv och leverne inte bara i termer av turistintäkter utan även av de kulturvärden som bärs upp därav, då är frågan om inte monarkin är det billigare alternativet - om man nu vill fästa sig vid det. Men sedan är det också så, att en vital demokrati mår bäst av icke-politiska inslag. Till dessa hör inte bara ett fritt domstolsväsende utan också en kungamakt, hur motsägelsefullt det än kan låta. Då det politiska livet uppfordrar till strid och konflikt fungerar monarken som en balanserande kraft, den som samlar och ger perspektiv mot något högre än det partipolitiska. Demokratin till fromma.Ytterst utgör monarkin en identitetsmarkör. En symbol för det gemensamma arvet inte bara i historisk bemärkelse utan även i en slags moralisk. Monarkin binder upp det kollektiva minnet mot de värden som gestaltats genom historiska skeenden och blir med det en tidlös spegel mot nutidens realiteter; en institution som människor kan luta sig emot, inspireras av eller bara tyst glädjas åt. Det är individuellt. Monarken är hela folkets kung. Och så småningom hela folkets drottning. Många republikaner hänvisar till den så kallade Torekovkompromissen, överenskommelsen om vårt nuvarande statsskick, med vrede. De anser att monarkisterna fick för mycket. Men med tanke på vad svenska folket tycker finns det snarare anledning att se närmare på vad det var monarkisterna egentligen kompromissade bort. Hur såg deras alternativ egentligen ut? Är det inte dags att föra debatten i den änden i stället för att alltid behöva hantera det barnsliga tjatet om att monarkin skulle vara otidsenlig?

Monarkidebatt med fel perspektiv

Oavsett vad man kan tycka så är det en jättenyhet, och därför måste vi rapportera om det.