Gamla mjältbrandsgravar kan läcka farliga bakterier. Bakterierna från nedgrävd kreatur som dött i mjältbrand kan väckas till liv om man gräver i gravarna.
Problemet är att få gårdsägare vet exakt var de finns. De gårdsägare VT fått kontakt med visste inte ens att deras gård haft gamla mjältbrandsutbrott. Inte heller att de lär ha gravar på markerna med kreatur som dött i mjältbrand.
Även om det var länge sedan gravarna sattes vill gårdsägare nu veta mer exakt var mjältbrandsgravarna finns någonstans.
Risken är stor att de inte kommer att få veta.
- Var ligger mjältbrandsgravarna mer exakt då? Nu vet många gårdar att de har gravar. Men det är oerhört irriterande att inte veta exakt. Allt som berör ens fastighet vill man veta. Om det är örnbon eller döda kor med mjältbrand. Vill det sig illa så har vi redan grävt där i graven, säger greve Wolter Stackelberg.
Han är inte jätteoroad över att det finns en mjältbrandgrav på hans Stensnäs säteri vid Ukna. Men han vill ändå veta var de finns på hans gård. De andra gårdsägarna som har mjältbrandgravar på sina gårdar som vi kommit i kontakt med vet inte heller exakt var gravarna finns. Men de är inte speciellt oroliga de heller. "Har vi levt med detta i 40 år utan att något hänt så lär vi inte påverkas av det i framtiden heller" sa en person som ville vara anonym.
Men det skulle inte skada att veta var gravarna finns resonerar de.
- Vi har kollat gårdar som spärrats av på grund av mjältbrandsutbrott. Och vi har kollar gamla register och uppgifterna om var kreatur som dött av mjältbrand begravts är väldigt oprecisa. Vi kan bara säga ungefär och vilka gårdar. Vi kommer inte längre tyvärr, säger Marianne Elvander, professor i sjukdomar som sprids mellan djur, från Statens veterinärmedicinska anstalt.
Länsstyrelsen har inget exakt register på var mjältbrandgravarna finns heller.
- Vill man veta exakt så är det tidigare djurägare, gamla kyrkböcker och de som har kunskap om bygden som kanske kan svara mer exakt.
Elvander klargör samtidigt:
- Det är ingen risk om en människa gräver i jorden. Gräsätande djur däremot är jättekänsliga för mjältbrandsbakterien. Bakterien ger hastiga dödsfall. Om en person hanterar ett djur som dött i mjältbrand då är bakteriemängden så stor att den kan vara farlig för människan. Att vi vet att den och den gården har haft mjältbrandsutbrott i historien kan hjälpa till om det skulle bli ett plötsligt och oväntat dödsfall.