"Mitt Iran" - en stark bok

Om dina kunskaper om dagens Iran, detta mäktiga land, är begränsade rekommenderar jag varmt läsning av boken Mitt Iran (Pocketförlaget), skriven av 2003 års fredspristagare Shirin Ebadi. Hon ger en inträngande och skrämmande skildring av gårdagens och dagens Iran. Hon har i sitt arbete först som degraderad domare och sedan som advokat blivit trakasserad, arresterad och utsatt för mordförsök men aldrig givit upp kampen för utsatta kvinnor och barn. Shirin Ebadi gjorde en snabb karriär och blev en av Irans första kvinnliga domare. När Irans regering efter revolutionen förklarade att kvinnor var olämpliga i befattningar som bland annat domare, degraderades hon till kontorsbiträde. Iranska regimen har ännu i dag en mycket hård inställning till mänskliga rättigheter. Läser just ett FN-dokument om att FN:s tredje utskott med röstsiffrorna 99 för, 52 mot och 33 blanka röster antagit en resolution om moratorium för dödsstraff. Iran var en av den aktiva debattdeltagna för dödsstraff. Iranske representanten undrade i FN-debatten vem som skulle betala för livstids fängelse i stället för dödsstraff för alla de drogsmugglare som Iran har att hantera. Det avsitt i Shirin Ebadis bok som mest griper mig är den dagsaktuella skildringen av hur västmakterna, läs USA och Frankrike, ser på möjligheten av en krigsaktion mot Iran. Just nu verkar det som om berörda västländer är inriktade på den diplomatiska dialogen i stället för den militära vägen. Shirin Ebadi skriver att själva hotet från väst om militär intervention ger systemet och regeringen en förevändning för att slå ner på oppositionen och undergräva det civila samhället, som långsamt håller på att ta form. Västmakternas hot om anfall får bara iranierna, menar Shirin Ebadi, att tillfälligt glömma sitt missnöje med regimen och sluta upp bakom sina ledare; hur avskydda de än är. Hon säger sig inte kunna tänka ut ett mer förfärande scenario än väst som försöker tvinga på Iran demokrati, antingen genom militär intervention eller genom att underblåsa ett våldsamt uppror. Och hon fortsätter: "Det bästa väst kan göra är att rikta ljuset på brotten mot de mänskliga rättigheterna inom republiken, eftersom systemet visat sig vara mottagligt för kritik". Republiken må försvara sin rätt till kärnkraft (väst misstänker att Iran vill använda den kraften för tillverkning av kärnvapen), även om det betyder att landet får lida under sanktioner från det internationella samfundet. Men de förnuftiga politiska tänkarna inser att brotten mot mänskliga rättigheterna försämrar Irans förhandlingsposition". Shirin Ebadi tror tyvärr att en fredlig omvandling av Iran kommer att medföra stora offer. Hon tror att människor som hon och så kallade dissidenter kommer att gå under på vägen. "Det är vi alltför väl medvetna om; otaliga kollegor och vänner och bekanta har mördats under de senaste åren." Hon skriver att hoten mot hennes eget liv ökat efter mottagandet av Nobels fredspris. Hon känner sig bevakad dygnet runt av regimen. "Vissa perioder känns farligare än andra, dagar, då atmosfären i huvudstaden är så spänd att vi nästan viskar, rädda för själva luften omkring oss". Shirin Ebadis civilkurage är stort eller vad sägs om meningen att "Och så påminner jag mig själv om det faktum att det är min egen rädsla, att det är vår rädsla, rädslan hos de iranier som vill se an annan framtid, som sätter vapnen i händerna på våra motståndare".

Läs boken Mitt Iran!