Händelsen inträffade den 10 november, efter mörkrets inbrott. Därför är det ljuset från displayen som gör honom säker, i kombination med att han håller något i handen vid ratten, nere mot benen till.
Han känner sig enligt egen utsago 100 procent säker på att föraren rattsurfar. Han rapporterar vad han ser till kollegor lite längre bort, som stoppar 20-åringen och delger honom misstanke om brott.
Föraren, å sin sida, förnekar brott. Han menar att han visserligen hade två telefoner intill sig på passerarsätet, men att det enda han gjort är att innan avfärd satt igång musik på den ena. Det ljussken som polisen säger sig ha sett kan vara pushnotiser som kommit in från någon app, som aktiverat ljuset.
Ena handen tror han sig ha haft på växelspaken, då han passerade Rosavilla.
Åklagaren Frida Johnssons bevisning består således i polismannens vittnesmål, men tingsrätten tror inte på polisen. 20-åringen frikänns, av tre eniga nämndemän. De saknar uppgifter om hur långt från bilen polisen stod, och noterar att det är oklart om han de facto såg mobilen om den hölls vid benen.
Den jurist som också deltagit i avgörandet har en annan åsikt. Hon menar att det saknas skäl att ifrågasätta polismannens trovärdighet. Hastigheten har varit låg på platsen och det huvudsakliga syftet med kontrollen var just mobilanvändande. Hon ser förarens förklaringar som efterhandskonstruktioner.